Skillnad mellan versioner av "2010-05-26 Resa till Hönö, Fotö, Öckerö och Hälsö"

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Noteringar: (50 deltagare) Avresa med Enströms buss, med chauffören Ingemar, från kommunkontoret 07.35 och lite senare från Edsborg. Solen lyste från en klar himmel ti...')
 
 
Rad 77: Rad 77:
  
  
[[Kategori: Reportage från rese-och studiebesök 2010 ]]
+
[[ Kategori: Rese- och studiebesöksreportage 2010 ]]

Nuvarande version från 20 februari 2023 kl. 20.30

Noteringar: (50 deltagare)

Avresa med Enströms buss, med chauffören Ingemar, från kommunkontoret 07.35 och lite senare från Edsborg. Solen lyste från en klar himmel till skillnad från gårdagens regn. Vilken tur! I Göteborg tog vi väg 155 ut över Hisingen, förbi Volvofabriken och Torslanda, till färjeläget vid Hjuvik. Bussarna hade egen fil och vi kom direkt in på färjan till Hönö som tog 12 minuter. Vi var lite tidiga och sträckte på benen en stund innan guiden Hans Taremark, ordf. i hembygdsföreningen och f.d. kommunalråd, kom. En trevlig man med mustasch och lätt rondör. Han började med att berätta att Öckerö kommun ligger mellan Marstrand och Vinga och är helt utan fast landförbindelse. På 10 av öarna bor ca 12000 invånare, sommartid tillkommer ca 3000. Hönö är störst och där bor ca 5000 och på Öckerö ca 4000. Ovanligt nog är det flest åretruntboende på öarna, så i vintermörkret så lyser det i de flesta husen.

Hönö bestod i början av 4 byar med mycket jordbruk emellan med ca 1000 boende fram till 1900. Ön hade landets största fiskehamn fram till ca 1960. Många som bor här ute, ca 900, jobbar på Volvo.

Först for vi till Hönökaksbageriet ”Hönökakan” där vi drack kaffe och åt en nybakad Hönökaksbit med ost och lite grönt. För att bevara denna bakkonst hade denna servering byggts för ca 5 år sen. Mitt i serveringen stod den vedeldade stenugnen och där höll en ung dam på med att baka Hönökakor. Det är en konst att elda vid sidorna och att få lagom temperatur. Degen jästes 3 gånger och bestod av vete, jäst, margarin, salt och socker. Dessa kakor blir lite tjockare än de vi vanligtvis köper i affär. 120 kakor bakades om dagen i 6 veckor och de kostade 45 kr/st. Många av oss köpte. Det berättades för oss att mormor Jenny bakade Hönökakorna mellan 1927 och 1935 varefter hon flyttade verksamheten till Göteborg. Åke ”Bagarn” tog över efter henne mellan 1935 och 1960 och sen flyttade även han, till Torslanda. Ursprunget till dessa bröd är som mat till fiskarna. Först åt de dem färska och sen torkade.

Så ut i solskenet och in i bussen till hembygdsgården som låg i en gård som byggdes på 1860-talet och kallades för ”Töseras hus”, detta för att det länge bodde ett par ogifta systrar, Anna och Olga Berndtsson, här efter att föräldrarna dött. En ”båtmansstuga” låg bredvid i vacker grönska. I ladan hade man byggt upp ”Anders M. Larssons” butik, en äkta gammal affär med varor och allt. I boningshuset var det ett museum med grejor från 1800-talet. I bakugnen bakade hembygdsförening då och då Hönökakor. Förr kunde ett bak bestå av ca 100kg deg! Hembygdsföreningen hissade flagga på vattentornet när någon av de äldre på ön avlidit för att hedra densamme.

Så norrut till Öckerö. Där passerade vi ett fint äldreboende som låg på en höjd, Solhöjden, där många lägenheter hade fantastisk utsikt över ön och havet. Vi passerade också det nya kommunhuset från 2006. Någonstans på Öckerö tror man att ett trekungamöte ägt rum på 900-talet. Öarnas största industri, nuförtiden, är en båtpropellerfabrik, Berg Propulsion, som har kunder över hela världen. På Öckerö finns även öarnas systembolag som invigdes den 28 april i år! Efter att ha vänt längst norrut vid färjeläget på Hälsö så for vi söderut till Fotö. Till Fotö hade en ny bro byggts 1993 till en kostnad av 30 miljoner. På ön finns en massa nybyggda hus och även hyreslägenheter för ungdomar. I sydväst syntes ett par höga torn som verkade lite malplacerade, men de var del av några ensfyrar, som användes för att hålla rätt kurs bland öarna. På Fotö hade engelsmännen en koloni under Napoleons blockad av England och strax norr om bron, på Hönö, finns en hage som kallas för Engelsmännens hage där man tror att varor staplats under blockaden 1805-07. I hagen kunde man se rester av gärdesgårdar.

Väl inne på Hönö igen passerade vi ett badhus med stora fönster ut mot vägen. När det var damernas dag så drog man för gardiner. Ett hus i närheten hade en något udda färg som liknade ”blåbär och mjölk”. Så svängde vi mot sydväst till ett område som kallas Klåva (ordet härstammar från det skotska ordet för klyfta) och till Tullhuset där vi åt lunch, som bestod av varmrökt lax, potatis, romsås och citron. Verkligt gott. Genom fönstren kunde man se Vinga.

Efter lunchen gick vi till det närbelägna Fiskemuseet som var inrymt i en gammal smedja, Albins smedja, som gjorde grejor åt de mer än hundra fiskebåtar som fanns före 1960-talets fiskekris. Vid mitten av 70-talet lades smedjan ner. Det blev lite smådött på öarna men som tur var så byggde Volvo en bilfabrik och mycket folk fick jobb där. Smedjan köptes av föreningen Kusttraditioner och gjordes om till museum. Lite historia berättades för oss och sen fick vi gå runt själva och kolla på allt bl.a. fiskeutrusningar, foton, modeller på båtar och rester av minsprängda ubåtar. 1943 förliste svenska ubåten Ulven här utanför. 9 april sänktes den tyska ubåten U843. Fören på en fiskebåt stack ut ur museet och i den kunde man gå in och se fiskarnas kojer och kök. Gungade det mycket var det svårt både att laga maten, behålla den och att sova. Fartygsskyltarna, namnbrädorna, som hänger på väggarna är utlånade av gamla fiskare.

På återvägen till färjan besökte vi en gammal kvarn av hättetyp, som låg högt upp på ett berg med fin utsikt över vatten och Grötö. Den hade från börjas stått vid Torsby i närheten av Marstrand. Strax innan vi kom fram till kvarnen körde vi förbi en berömd gammal fotbollsspelare, Bebben Johansson, som spelade i Blåvitt. Han och frun satt och mådde gott i solen. Alfred Borg hette mjölnaren som malde mellan 1900 0ch 1929 då han stängde kvarnen. Den stod sen orörd tills hembygdsföreningen tog hand om den. Inredningen är orörd. Vingarna byttes 1995.

Här och var på öarna fanns vägbulor med vägavsmalningar för att förhindra ungdomarnas bilrace från Fotö till Hälsö.

Strax innan 16 lämnade vi Hönö med färjan och efter ca 10 minuter var vi åter på fastlandet. I Kungälv gjorde vi ett kort stopp vid kexfabriken och var hemma i Trollhättan vid 18.30.

Göran Jönsson, noterare

OBS Du kan klicka på bilderna för att förstora dom !

Foto Göran Jönsson