2019-08-27 Sommarens båtresa med Saabveteranerna den 27 augusti 2019

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Version från den 28 januari 2021 kl. 18.00 av Saabvetthn01 (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sommarens båtresa med Saabveteranerna den 27 augusti 2019.

Ingemar Enström kom med sin buss till Saab muséet tisdagen den 27 augusti och hämtade upp ett glatt gäng Saabveteraner som skulle ut på sommarens båtresa. Avresan var 09:30 och första stoppet var i Hunnebostrand och Skulpturparken. Först avnjöts en kopp kaffe med kanelbulle, och sedan hade vi en timmas tid att vandra runt och titta på skulpturerna, där de flesta var gjorda i sten.

I parken var det 17 konstnärer som ställt ut sina alster, dessa var av vitt skilda typer men intressanta, vackra och storslagna blandat med små och kluriga skulpturer.

Efter detta besök i Skulpturparken var det uppsittning i bussen för transport till Smögen och bryggan där vår båt M/S Soten låg.

Båten bordades snabbt och turen började med en sväng in i Smögens inre hamn där vi fick en guidning av hamnen och dess tidigare och nuvarande byggnader. Färden fortsatte därefter mot Sotekanalen. Kaptenen ombord var den som guidade oss genom resan och berättade vad vi såg och framförde också en del skrönor från flydda tider.

M/S Soten är ett svenskt passagerarfartyg. Hon byggdes som S/S Torsö 1915 på Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad. Nybyggd hade hon en ångmaskin på 70 Hk, nuvarande maskin är en Volvo Penta TMD 100 A på 200 Hk. Längden är 19,69 m, bredden 4,36 m och djupgåendet 1,96 m och tar max 75 passagerare. Båten levererades först till Torsö kommun för att gå mellan Torsö och Mariestad. Rutten trafikerades till 1939, då hon såldes till en redare i Gränna. Mellan 1998 och 2009 ägdes hon av Rederi AB Strömkanalen och gick i trafik på Göta älv med namnet Strömkanalen af Trollhättan. Soten Sea Vision Rederi köpte henne 2010 för trafik i Bohusläns skärgård med Smögen som hemmahamn. M/S Soten k-märktes 2016.

Sotekanalen är en grävd och sprängd kanal, som ligger längst i väster på Sotenäset. Ramsvikslandet är en del av Sotenäset och var en halvö fram till 1930-talet, då Sotekanalen anlades. En svängbro förbinder idag ön med fastlandet. Kanalen är en uppskattad inomskärsled för fritidsbåtar.

Sotefjorden, farvattnen utanför Sotenäset, ligger helt öppna för Skagerraks stormar och är lika ökända och fruktade som Pater Noster, Tjurpannan och Islandsberg. Trots det var det först under slutet av 1800-talet som man allmänt började diskutera möjligheterna att med en kanal skapa en skyddad led mellan Hunnebostrand och Smögen/Gravarne, och 1901 tog landstinget initiativ till en kanal mellan Ramsviks fjord och Rörviks flat. År 1913 togs beslut om att bygga en sådan kanal. Först 1929 hade frågan färdigt utretts och regeringen beslutade 1931 om en kanal genom Sotenäset. Regeringen anslog 3,7 miljoner kronor för byggandet, och sluträkningen hamnade på 2,7 miljoner kronor! Arbetena på kanalen hade dock kommit igång redan 1930, då regeringen förskotterat pengar och den 15 juli 1935 kunde den färdiga kanalen invigas av kronprins Gustaf Adolf. I medeltal var 200 man sysselsatta med byggandet, och det var i huvudsak arbetslösa stenarbetare från trakten som på detta sätt fick sysselsättning. Antal dagsverken för byggnation var 212 000.

Kanalen är 4,8 km lång, men med bearbetade farleder är sträckan 6,0 km, djupet är 4,5 meter, bredden 15 meter, och fri höjd under bro: 7,2 meter. Antal passerande båtar per år är cirka 50 000.

En hel del intressanta fynd gjordes under kanalarbetena. Flera forngravar från tiden för Kristi födelse påträffades. Här hittades bland annat en flöjt gjord av vingben från en sångsvan och ett 26 centimeter högt lerkärl av en form som tidigare inte påträffats vare sig i Sverige eller Norge. Dessutom hittades ben från den utrotade Garfågeln, Alca impennis. Denna fågel var släkt med tordmulen, men betydligt större, 70 till 80 centimeter hög. Dess vingar var förkrympta så den inte kunde flyga, men den var köttrik och smakade bra, så den var ett populärt jaktbyte. Garfågeln var på sin tid mycket vanlig runt Nordsjön, men det sista kända exemplaret dödades på Island 1844.

Väster om kanalens södra mynning ligger ön Tryggö. På dess topp ligger ett röse från bronsåldern, cirka 1000 år f.Kr. Röset är cirka 20 meter i diameter och 3 meter högt. Enligt Snorre Sturlasson ligger här kung Tryggve begraven, sedan han år 963 e.Kr. svekfullt mördats av sin kusin, kung Gudröd. Förr var det inte ovanligt att man begravde sina döda i befintliga äldre gravar. Utsikten från detta röse är en av de mäktigaste i Bohuslän.

Mor Lenas eller Paschas stuga uppfördes på 1700-talet under den tredje sillperioden. Stugan som är byggd av fältsten ligger vackert i en sluttning ner mot det som idag är Sotekanalen, ca 600 meter norr om bron. Under andra hälften av 1800-talet bodde där Carolena Andreasdotter och hennes två söner Alfred och Anders. Carolena kallades allmänt enbart för Lena, vilket alltså gett stugan dess namn. De försörjde sig av vad havet gav och med att vraga, det vill säga samla vrakgods.

Sedan båda sönerna omkommit vid fiske försörjde sig Lena genom att spinna, sticka strumpor och baka tunnbröd i bondgårdarna runt omkring. Hennes gamla brödkavel finns för övrigt bevarad i Hunnebos Gammelgård.

När Lena dog 1896 togs stugan i besittning av Johan Alfred Larsson och hans familj. Johan var född och uppväxt på Bohus-Malmön, men träffade Helena från Hunnebo och flyttade dit. Tillsammans fick de pojkarna Carl, Oskar och Henrik som alltså växte upp i denna stuga med ett enda rum, med en långbänk och en spiselhäll.

Johan försörjde sig genom att gå runt och berätta paschaser, det vill säga historier och uppdiktade händelser, samt sannolikt en hel del skvaller från trakten. Han kallades därför allmänt Pascha och stugan kallades under hans tid oftast Paschas stuga. När Helena dog 1920 tvingades Johan in på "hemmet", men längtade hem till sin stuga och rymde ganska ofta. Fattigvårdsstyrelsen beslutade då riva ner taket för att Johan inte skulle kunna flytta hem igen. Johan dog 1928.

Sedan dess har ingen bott där, men stugan har renoverats och är nu ett minnesmärke över den tid som flytt. Allt medan vi fick oss dessa historier till livs njöt vi av en härlig buffé med sill, räkor, lax, såser, potatis och bröd och måltiden avslutades med kaffe.

Ett bättre väder för en båttur kan man inte tänka sig om man inte var på en segelbåt, för solen sken från en molnfri himmel och det var alldeles vindstilla. Eftersom det var så kav lugnt var det ingen sjöhävning och vi kunde därför gå ut på Sotefjorden och runda Smögen på utsidan.

Väl åter i Smögen och bryggan embarkerades båten och vi steg ombord på bussen för återfärd till Trollhättan och Saab Bilmuséum, och av de kommentarer jag fått var alla mycket nöjda med sommarens båtresa.

Uno Dahl

Soten 1.jpg

På väg mot kusten

Soten 2.jpg

Förväntansfulle

Soten 3.jpg

Kaffe och bulle

Soten 4.jpg

Fint väder

Soten 5.jpg

Forna stenhuggare

Soten 6.jpg

Konstverkens placering

Soten 7.jpg Soten 8.jpg Soten 9.jpg

Konstverk 1-3

Soten 10.jpg

Konstverk 4

Soten 11.jpg

Vandring bland konstverk

Soten 12.jpg

Klart att lämna bryggan

Soten 13.jpg

Buffén smakar bra

Soten 14.jpg

Njutbart

Soten 15.jpg

Diskussion?

Soten 16.jpg Soten 17.jpg

Skönt även på fördäck

Soten 18.jpg

Skeppare och berättare

Soten 19.jpg

Sotekanalen i bakgrunden

Soten 20.jpg

Båten embarkeras