Skillnad mellan versioner av "Minnen från utvecklingen av Saab 99 (Gudmund) 1966-1968 av Lars-Åke Haraldsson"

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'test Category:Historiska_artiklar')
 
Rad 1: Rad 1:
test
+
== "Äventyr" med projekt GUDMUND 1967 ==
 +
=== Vinterprov ===
 +
 
 +
== Männen bakom projektets genomförande ==
 +
 
 +
Gunnar Ljungström och Rolf Mellde
 +
                                                  Sekretessbelagda körningar
 +
                                        0. Kort om tidigare prov i Polen 1966
 +
 
 +
Detta var före min tid som provledare och här är enbart några grunddata.
 +
 
 +
Prov våren 1966
 +
- Deltagare: Gustaf Sperr, Sven-Åke Grahn, Torsten Åsberg, Arnold Wennersten(KMX).
 +
- Besök av Rolf Mellde
 +
- Bostad: Wroclaw. (Breslou på tyska)
 +
 
 +
Prov hösten 1966
 +
- Deltagare: Gustaf Sperr, Per Gillbrand, Kent Svensson, Lars Melin, Senare Tore Gustavsson,
 +
  Ove Hasselberg
 +
- Besök av Gunnar Ljungström
 +
- Bostad: Krakow Hotel Orbis
 +
- Provplats: Södra Polen/Karpaterna/Tatrabergen/Sakopane ( både vår och höst)
 +
- Provets längd 4-6 w. med resor.
 +
 
 +
 
 +
                                      1.Vinterprov i Finland 1967
 +
 
 +
 
 +
Provbilen med påbyggnad till Hgv.  I bakgrunden toaletten.
 +
 
 +
Någon gång före jul 1966 blev jag tillfrågad om jag var villig att ta jobbet som provledare för de sekretessbelagda körningar utomlands som var nödvändiga inför lanseringen senare under 1967. Det var naturligtvis lockande men innebar också lång bortovaro, sträng sekretess, ingen vetskap om var vi var för närstående, inga telefonsamtal, brev skulle sändas via Saab som vidarebefordrade, ja listan var lång. Jag diskuterade med min fru och vi kom fram till att det var en inkörsport till ett fortsatt "liv" på Saab så jag tackade ja. Övriga deltagare som senare kom in i bilden hade samma tveksamheter kring lång bortovaro i samtal med sina fruar, barn, fästmör, sambos osv. Vi var ju alla unga.
 +
 
 +
Själv hade jag tidigare jobbat med Gudmunds manuella växellåda som innehöll många komponenter från Standard Triumph. Under hösten hade Kaj Rosenqvist och jag varit över till England och hämtat första prototypen till automatlåda hos Borg & Warner monterad i en Audi. Nu fanns dock Kjell Gustavsson (senare både Södertälje och Göteborg) som kunde ta över växellådsarbetet .
 +
 
 +
Tidigt i januari 1967 blev det klart med övriga deltagare för vinterprovet. Egentligen ville Mellde ha med någon representant för Serviceavdelningen, jag tror det var mycket taktik bakom men med kort varsel var det inte möjligt utan det blev fyra personer från labbet som representerade olika områden nämligen: Ronny Johansson, Kent Svensson, Tore Gustavsson och Lars Melin.
 +
 
 +
Bilen var att betrakta som en ren prototyp men vi var med och jobbade på den så vi kände den väl när det var tid för avresa till Finland fram i Februari. Resan i sig var något speciell med vår dragbil en”liten” Dodge Van och ett släp som var beställt någonstans av Saab, en kombination som vållade problem nu och även senare.
 +
 
 +
Egentligen var det väl bara jag som skulle veta exakt vart vi skulle men väl på väg var det ingen hemlighet. Tredje natten låg vi i Rovaniemi och skulle vidare mot Finska Salla. Det gamla Salla tog ryssarna efter finska vinterkriget Där mötte en representant från Scan Auto, överste Hirva. Scan Auto var Saab:s generalagent och ägt av Fazer (choklad) där Gustaf Rydman med titeln bergsråd var högste chef.(detta är som jag minns det). Jag återkommer till honom senare.
 +
 
 +
"Vårt" hus i Salla
 +
 
 +
Vi tog oss ut någon mil i vildmarken utanför Salla och kom till ett tidigare ödehus som man ordningställt för oss med egen hushållerska, enbart finskspråkig, enkla sängar, bord, stolar och belysning via sladdlampor. Ett litet garage, äkta finsk bastu och toa ute på gården.
 +
 
 +
Nåväl vi ville igång fort men direkt vi skulle backa ut ur garage fungerade inte det elektriska mellan stolarna med nya tändningslåset (och det kändes också på lukten). Det var inte lätt att få någon ordning på detta men det gick efter åtskilliga timmar. En av de första turerna någon dag senare vek sig det då ensidiga liggsitsbeslaget på förarplatsen och Ronny J hamnade i baksätet och bilen långt ute på ett gärde så vi fick dra loss bilen ur snön med annan bil. Jag skall inte dra fler episoder men under ca en månads körning fick vi många värdefulla erfarenheter att rapportera hem.
 +
 
 +
Att rapportera till Saab var inte så lätt. Jag fick åka in till Salla och begära samtal av telefonist och sedan vänta 2 till 4 timmar innan samtalet kom igenom. Några andra samtal var ju inte godkända eller möjliga.
 +
 
 +
Jag skall fortsätta med hur dagarna var som bilprovare i Salla. Vi hade rel. god koll på vägvalet och när bilen skulle vara tillbaka. Vi försökte variera så gott det gick. Vi provade med kom.radio men det gick aldrig bra pga. kort räckvidd. Det enda som hände var att ryssarna hörde oss så vi fick besök av”länsmannen” i Salla. Som tur var inträffade det när vår”överste” från Scan Auto skulle komma på återbesök så med en god middag och mycket dricka lovade länsmannen att försöka ordna detta med ryssarna vid gränsen. Finska Salla och vår provplats låg bara en kort bit från gränsen. Vi hörde aldrig mer av detta och kom. radion använde vi inte mer.
 +
 
 +
Vi hade aldrig någon extrem kyla max minus ca. 25 grader C. och oftast minus 5 till 10.
 +
 
 +
Jag antar att dir. Rydman hade ordnat den här platsen på Melldes förfrågan och följaktligen ville dom båda komma upp och se hur det gick. Men först hade de varit uppe i nordligaste Finland och tittat på renskiljning innan de kom till oss i husbil. En Scania-Vabis 75 med chaufför och semitrailer med minst två sovrum, vardagsrum, flera toaletter, kök och bastu (det senare tror jag). Se bild.
 +
 
 +
På kvällen blev vi alla inbjudna på lätt supe/ren och dricka.
 +
 
 +
Husbil ala Scan Auto eller Fazer 1967.  Vår lilla Dodge tittar fram till höger och
 +
              bostadshuset syns till vänster
 +
 
 +
Kalas i husbil.    Dir.Rydman vid kortänden, överste Hirva första till vänster och Rolf Mellde
 +
            längst bort också till vänster
 +
 
 +
 
 +
På lördagseftermiddagarna steg röken oftast rakt upp från bastun som fanns vid i stort sett varje hus, även vid vårt. Vår allt i allo hade tänt upp, fyllt vattenkaret och lagt in björkris. Efter bastun vågade vi oss ut i snön - i varierande grad. Det var nog skönaste stunden under veckan följt av något litet extra i matväg.
 +
 
 +
Vi använde i mindre grad de större vägarna utan det var mindre vägar norr och söder om platsen där vi bodde, Det var sällan vi mötte några bilar men det farligaste var att möta snöplogen oftast en stor Sisu och då fanns det inget utrymme utan det blev nödvändigt att improvisera. Det var inte ovanligt att det var plogat utanför markeringarna. En kväll hände det och bilen fastnade i diket ordentligt. Litet tur skall man dock ha och en bit framåt vägen lyste det i ett hus där man hade en fyrhjulsdriven timmertraktor och det hela ordnades lätt. Det var Tore och Kent som var ute för detta.
 +
 
 +
Det fanns också andra faror i vilket fall för de vildrenar/skogsrenar som gillade att vara ute på vägen. Vi hade en renkollision som resulterade i att vi blev ägare till en delvis slaktad ren. Den skänkte vi till "grabben i gården bredvid". I närmaste gård 1 till 2 km bort fanns en ung grabb som talade svenska. Han var naturligtvis intresserad av oss men jag tror vi kunde hålla honom på "vår sida". Vi hade dessutom viss nytta av honom som tolk.
 +
 
 +
Jag har senare fått frågan om vi hade konkurrentbilar med. Vi hade med två bilar, dels den Audi med Gudmund aggregat, samma bil som nämnts tidigare dels en Ford Taunus Hgv. Utvalda konkurrenter var det inte men jag minns att Audin var klar favorit att köra av de två och Forden var rent ut sagt bedrövlig att köra men stor och rejäl i övrigt.
 +
 
 +
Vi var alltid två personer i provbilen och körde i någon typ av tvåskift men sedan var det ofta nödvändiga jobb och analyser. Som jag minns fick vi under fyra veckor ihop något under 1000 mil. Vi tillbringade ca. 1 månad i Salla.
 +
 
 +
Hemresan gick bra frånsett att vi åkte fast för fortkörning med Dodge och släp på västgötaslätten, det var barmark och vi hade förmodligen bråttom hem. Dessutom stod det då klart att kombinationen dragbil och släp enbart var godkänt för 50 km/tim !
 +
 
 +
Fortsättning följer med sommarprov.
 +
 
 +
Våren 2017
 +
L-Å Haraldsson
 +
 
 +
 
 +
 
 +
 
 +
 
 +
 
 +
 
 +
 
  
 
[[Category:Historiska_artiklar]]
 
[[Category:Historiska_artiklar]]

Versionen från 13 januari 2021 kl. 22.30

"Äventyr" med projekt GUDMUND 1967

Vinterprov

Männen bakom projektets genomförande

Gunnar Ljungström och Rolf Mellde
                                                 Sekretessbelagda körningar
                                        0. Kort om tidigare prov i Polen 1966

Detta var före min tid som provledare och här är enbart några grunddata.

Prov våren 1966 - Deltagare: Gustaf Sperr, Sven-Åke Grahn, Torsten Åsberg, Arnold Wennersten(KMX). - Besök av Rolf Mellde - Bostad: Wroclaw. (Breslou på tyska)

Prov hösten 1966 - Deltagare: Gustaf Sperr, Per Gillbrand, Kent Svensson, Lars Melin, Senare Tore Gustavsson,

  Ove Hasselberg

- Besök av Gunnar Ljungström - Bostad: Krakow Hotel Orbis - Provplats: Södra Polen/Karpaterna/Tatrabergen/Sakopane ( både vår och höst) - Provets längd 4-6 w. med resor.


                                     1.Vinterprov i Finland 1967


Provbilen med påbyggnad till Hgv. I bakgrunden toaletten.

Någon gång före jul 1966 blev jag tillfrågad om jag var villig att ta jobbet som provledare för de sekretessbelagda körningar utomlands som var nödvändiga inför lanseringen senare under 1967. Det var naturligtvis lockande men innebar också lång bortovaro, sträng sekretess, ingen vetskap om var vi var för närstående, inga telefonsamtal, brev skulle sändas via Saab som vidarebefordrade, ja listan var lång. Jag diskuterade med min fru och vi kom fram till att det var en inkörsport till ett fortsatt "liv" på Saab så jag tackade ja. Övriga deltagare som senare kom in i bilden hade samma tveksamheter kring lång bortovaro i samtal med sina fruar, barn, fästmör, sambos osv. Vi var ju alla unga.

Själv hade jag tidigare jobbat med Gudmunds manuella växellåda som innehöll många komponenter från Standard Triumph. Under hösten hade Kaj Rosenqvist och jag varit över till England och hämtat första prototypen till automatlåda hos Borg & Warner monterad i en Audi. Nu fanns dock Kjell Gustavsson (senare både Södertälje och Göteborg) som kunde ta över växellådsarbetet .

Tidigt i januari 1967 blev det klart med övriga deltagare för vinterprovet. Egentligen ville Mellde ha med någon representant för Serviceavdelningen, jag tror det var mycket taktik bakom men med kort varsel var det inte möjligt utan det blev fyra personer från labbet som representerade olika områden nämligen: Ronny Johansson, Kent Svensson, Tore Gustavsson och Lars Melin.

Bilen var att betrakta som en ren prototyp men vi var med och jobbade på den så vi kände den väl när det var tid för avresa till Finland fram i Februari. Resan i sig var något speciell med vår dragbil en”liten” Dodge Van och ett släp som var beställt någonstans av Saab, en kombination som vållade problem nu och även senare.

Egentligen var det väl bara jag som skulle veta exakt vart vi skulle men väl på väg var det ingen hemlighet. Tredje natten låg vi i Rovaniemi och skulle vidare mot Finska Salla. Det gamla Salla tog ryssarna efter finska vinterkriget Där mötte en representant från Scan Auto, överste Hirva. Scan Auto var Saab:s generalagent och ägt av Fazer (choklad) där Gustaf Rydman med titeln bergsråd var högste chef.(detta är som jag minns det). Jag återkommer till honom senare.

"Vårt" hus i Salla

Vi tog oss ut någon mil i vildmarken utanför Salla och kom till ett tidigare ödehus som man ordningställt för oss med egen hushållerska, enbart finskspråkig, enkla sängar, bord, stolar och belysning via sladdlampor. Ett litet garage, äkta finsk bastu och toa ute på gården.

Nåväl vi ville igång fort men direkt vi skulle backa ut ur garage fungerade inte det elektriska mellan stolarna med nya tändningslåset (och det kändes också på lukten). Det var inte lätt att få någon ordning på detta men det gick efter åtskilliga timmar. En av de första turerna någon dag senare vek sig det då ensidiga liggsitsbeslaget på förarplatsen och Ronny J hamnade i baksätet och bilen långt ute på ett gärde så vi fick dra loss bilen ur snön med annan bil. Jag skall inte dra fler episoder men under ca en månads körning fick vi många värdefulla erfarenheter att rapportera hem.

Att rapportera till Saab var inte så lätt. Jag fick åka in till Salla och begära samtal av telefonist och sedan vänta 2 till 4 timmar innan samtalet kom igenom. Några andra samtal var ju inte godkända eller möjliga.

Jag skall fortsätta med hur dagarna var som bilprovare i Salla. Vi hade rel. god koll på vägvalet och när bilen skulle vara tillbaka. Vi försökte variera så gott det gick. Vi provade med kom.radio men det gick aldrig bra pga. kort räckvidd. Det enda som hände var att ryssarna hörde oss så vi fick besök av”länsmannen” i Salla. Som tur var inträffade det när vår”överste” från Scan Auto skulle komma på återbesök så med en god middag och mycket dricka lovade länsmannen att försöka ordna detta med ryssarna vid gränsen. Finska Salla och vår provplats låg bara en kort bit från gränsen. Vi hörde aldrig mer av detta och kom. radion använde vi inte mer.

Vi hade aldrig någon extrem kyla max minus ca. 25 grader C. och oftast minus 5 till 10.

Jag antar att dir. Rydman hade ordnat den här platsen på Melldes förfrågan och följaktligen ville dom båda komma upp och se hur det gick. Men först hade de varit uppe i nordligaste Finland och tittat på renskiljning innan de kom till oss i husbil. En Scania-Vabis 75 med chaufför och semitrailer med minst två sovrum, vardagsrum, flera toaletter, kök och bastu (det senare tror jag). Se bild.

På kvällen blev vi alla inbjudna på lätt supe/ren och dricka.

Husbil ala Scan Auto eller Fazer 1967. Vår lilla Dodge tittar fram till höger och

             bostadshuset syns till vänster

Kalas i husbil. Dir.Rydman vid kortänden, överste Hirva första till vänster och Rolf Mellde

            längst bort också till vänster


På lördagseftermiddagarna steg röken oftast rakt upp från bastun som fanns vid i stort sett varje hus, även vid vårt. Vår allt i allo hade tänt upp, fyllt vattenkaret och lagt in björkris. Efter bastun vågade vi oss ut i snön - i varierande grad. Det var nog skönaste stunden under veckan följt av något litet extra i matväg.

Vi använde i mindre grad de större vägarna utan det var mindre vägar norr och söder om platsen där vi bodde, Det var sällan vi mötte några bilar men det farligaste var att möta snöplogen oftast en stor Sisu och då fanns det inget utrymme utan det blev nödvändigt att improvisera. Det var inte ovanligt att det var plogat utanför markeringarna. En kväll hände det och bilen fastnade i diket ordentligt. Litet tur skall man dock ha och en bit framåt vägen lyste det i ett hus där man hade en fyrhjulsdriven timmertraktor och det hela ordnades lätt. Det var Tore och Kent som var ute för detta.

Det fanns också andra faror i vilket fall för de vildrenar/skogsrenar som gillade att vara ute på vägen. Vi hade en renkollision som resulterade i att vi blev ägare till en delvis slaktad ren. Den skänkte vi till "grabben i gården bredvid". I närmaste gård 1 till 2 km bort fanns en ung grabb som talade svenska. Han var naturligtvis intresserad av oss men jag tror vi kunde hålla honom på "vår sida". Vi hade dessutom viss nytta av honom som tolk.

Jag har senare fått frågan om vi hade konkurrentbilar med. Vi hade med två bilar, dels den Audi med Gudmund aggregat, samma bil som nämnts tidigare dels en Ford Taunus Hgv. Utvalda konkurrenter var det inte men jag minns att Audin var klar favorit att köra av de två och Forden var rent ut sagt bedrövlig att köra men stor och rejäl i övrigt.

Vi var alltid två personer i provbilen och körde i någon typ av tvåskift men sedan var det ofta nödvändiga jobb och analyser. Som jag minns fick vi under fyra veckor ihop något under 1000 mil. Vi tillbringade ca. 1 månad i Salla.

Hemresan gick bra frånsett att vi åkte fast för fortkörning med Dodge och släp på västgötaslätten, det var barmark och vi hade förmodligen bråttom hem. Dessutom stod det då klart att kombinationen dragbil och släp enbart var godkänt för 50 km/tim !

Fortsättning följer med sommarprov.

Våren 2017 L-Å Haraldsson