Så startade Svenska Aeroplan AB i Trollhättan

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Version från den 19 april 2021 kl. 13.23 av Saabvetthn01 (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ' Född 1910 i Östersund Examen KTH Anställd vid Saab Trollhättan 1937 Flyttade till Saab Linköping som kontrollchef...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Född 1910 i Östersund
Examen KTH
Anställd vid Saab Trollhättan                                            1937
Flyttade till Saab Linköping som kontrollchef                     1941
Chef för provverkstad, mark- och flygprov                           1946
Utnämnd till överingenjör                                                  Mitten av 50-talet
Chef för serieproduktion flygplan                                       1968
Avgick med pension 1                                                     1975

SÅ STARTADE SVENSKA AEROPLAN AB I TROLLHÄTTAN

Kurt Lalander

Veteranklubben Saab har genom tillmötesgående av fru Ebba Lalander erhållit ett manuskript till en uppsats författad av framlidne överingenjören vid Saab-Scania, Kurt Lalander. Uppsatsen som har rubriken "Så startade Svenska Aeroplan AB i Trollhättan" är daterad 1973-01-19 och är vad vi vet icke tidigare publicerad. Då vi anser att uppsatsen har en given plats i våra samlingar av Saab-Minnen, del 5, ger vi här densamma till en större läsekrets och framför vårt tack till Ebba Lalander, som välvilligt ställt uppsatsen till vårt förfogande.

Självfallet begränsas nedanstående till den information och egen synvinkel som jag, Kurt Lalander, såsom f d grön byggnads- och kontrollingenjör vid Saab-T 1937-1940, kan minnas eller återfunnit sporadisk notering om så här 35 år efteråt.

Att jag fick förmånen att vara med från förstastund i Saab-anläggningarnas tillblivelse i Trollhättan, fr o m 10 augusti 1937, sammanhängde med att jag ett år tidigare, som flygmekaniskteknolog med tre muntliga tentor kvar, hade erbjudits och tagit anställning hos Sparmanns Flygplansverkstad på Lilla Essingen i Stockholm, som assistent till beräkningschef Bo Lundberg.

Mellan direktör Edmund Sparmann, Flygvapnet och "flygprojekteringsbolaget" Förenade Flygverkstäder samt enligt svenska regeringens intensioner, träffades nämligen i augusti 1937 en uppgörelse om nedläggning av Sparmanns rörelse däribland konstruktionsarbete på jaktplansprojekt E4,som avsågs efterfölja förnämliga övningsflygplanet Sparmann-jagaren. Personalen, totalt 60 man, skulle därvid erbjudas fortsattanställning inom planerad flygindustriupprustning, i första hand hos Nydqvist och Holm, Trollhättan, där "dotterföretaget" Svenska Aeroplan AB skulle etableras vid sidan av befintlig flygmotortillverkning.

Allan Hedström, Axel Rickberg och jag var de av Sparmanns cirka 20 tjänstemän som först och med mycket kort varsel sändes till Trollhättan; de förstnämnda fick t v konstruktionsuppdrag och jag fick av Nohabs direktör Dellner uppdraget att hjälpa en "Österrike-amerikan", Gassner, medlayoutarbete och entreprenörssamband beträffande en blivande flygplansfabrik på nyinköpt område inom Elfstad en halv mil norr om Trollhättan.

Jag fick ingen närmare orientering om Gassner, men på det kontor jag placerats i fanns projektritningar på ett bombplan som signerats av Gassner.

vilket ökade min spänning inför mötet. I tre dagar väntade jag förgäves på Gassner, som sades vara på väg från USA, men som för övrigt aldrig anknöts till Saab Trollhättan, utan till projektarbete inom Förenade Flygverkstäder tillsammans med bl a Sven Werner. Jag fick därför, av direktör Dellner, order att själv omgående starta layoutverksamheten Gassner förutan, men med god hjälp av vissa Nohabchefer, bl.a motorverkstadens chef Larsson och även av Göta Kanals direktör Norman, som engagerats som konsult.

Förenade Flygverkstäder hade nämligen inför tilltagande krigshot ute i Europa, låtit Tekniska Byggnadsbyrån i Stockholm offerera en relativtstor industrianläggning, lämplig som flygplansfabrik, vilken även kontrakterats med byggstart i slutet av augusti 1937.

Jag överhopades sålunda med befintliga och en tilltagande ström av ritningar, specifikationer och skriverier med uppgift att granska och detaljplanera byggnadernas användning samt förbereda anskaffning av viss driftsutrustning, t ex för ytbehandling och härdning, vilket ingalunda var lätt, dels eftersom det var första gången jag stod inför en dylik uppgift och dels eftersom det ej var bestämt vad det var för sorts flygplan som skulle byggas.

Det antyddes konfidentiellt att första tillverkningsobjektet kunde bli licenstillverkning av ett bomflygplan, t ex an typ Blenheim eller Junker 86, i väntan på ställningstagande till inhemskt Saab-projekt eller projekt från "konkurrenten" ASJA i Linköping.

Byggkontorsuppgifter blev ingalunda lättare av att redan inom ett par veckor anlände verkmästare Olsson med en stor arbetsstyrka, som snart skulle upp i 200 man, för att starta schaktning och grundläggning av byggnaderna, varför det blev en vådlig press från Tekniska Byggnadsbyrån i