2017-05-11 Så var det på Nohab

Torsdagen den 11 maj samlades ca hundra Saabveteraner på Bilmuseet för att lyssna på Stig Svantesson, känd Trollhätteprofil och Skoftebybo för att höra honom berätta om Nohabs anrika historia, som startade år 1847 som Trollhättans Mekaniska Verkstad. Första verkstan låg på andra sidan kanalen och tillverkade vattenturbiner.

Ove G öppnade mötet och hälsar Stig välkommen därefter läser Uno Dahl upp programmet för våren/hösten 2017.

Stig visar gamla diabilder medan han berättar underhållande som sin tidsresa på Nohab. År 1943 när han var 15 år gammal anställdes Stig på Nohab. Han växte upp 100 m från sin blivande arbetsplats och blev kvar där i 50 år då han gick i pension 1993.

Stora ånglok stod en gång i tiden uppradade på dagens Bilmuseum nu är beläget. Första ångloket byggdes år 1865 av Nydqvist & Holm och fick namnet ”Trollhättan” och var beställt till Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg. Detta lok står nu utställt på Innovatum.

På 1890-talet byggdes ett eget järnvägsspår med svängbro från Nohab förbi Drottningtorget till järnvägsstationen för att underlätta transporter. Den s .k. ” Lättjan”. År 1904 kostade resan för anställd 1 kr/månad.

År 1911 tillverkade Nohab 236 skruvar till slussarna i Panamakanalen. Skruvarna var 8 m långa och vägde 910 kg/st.

Största loket F-loket ”Drottningen” bland ånglok som vägde 140 ton råkade ut för en olycka och sjönk till botten men står nu uppställd på Gävle järnvägsmuseum.

Bilder visades på toaletter med glasdörrar så att chefen Carl Kjellman, som hade ett väldigt humör kunde kontrollera personalen.

Gunnar W Andersson som bedrivit affärer med Sovjetunionen fick år 1920 nys om ryska beställningar av 1000 lok. Han köpte aktier i Nohab. Betalningen av loken skulle ske kontant i guld. Dock blev beställningen reducerad till 500 lok. Nohab fick bygga ut och i Smedjan och hjulsvarven på nuvarande Konsthallen var det full fart. I Haparanda återmonterades slutligen loken innan de levererades.

Turbiner var en annan stor produkt till Harsprånget Vattenkraftverk. Turbinringen vägde 140 ton.

Efter Rysslandsloken blev det ena stor beställning från Turkiet. Gunnar Andersson ville bygga järnväg i Turkiet för att kunna sälja lok. Bilder visades på kameler som användes till bygget av järnväg och det tog 10 år att bygga 58 mil järnväg och 97 ånglok såldes.

Nya tider kom och 300 st el-lok tillverkades och såldes till SJ i omgångar, först i trä och sedan i plåt.

År 1935 inleddes förhandlingar med Persien vilket ledde till försäljning av 12 lok och med en 21 m lång vestibulvagn inredd med silver och jakaranda

Efter krisen med ryssordern inledde Nohab ett samarbete med kanontillverkaren Bofors och år 1936 köpte Bofors hela Nohab.

Flygmotortillverkningen startade 1933.

10 el-lok till Rumänien och därefter diesellok till Danmark på 50-talet.

Sista 5 loken tillverkades 1974/75. Loktillverkningen flyttades till Kalmar på 80-talet

Som 15-åring kunde man börja som nitvärmare eller revolversvarvare om man inte gick på yrkesskolan på Gullriset.

Efter en timme avtackades Stig Svantesson med blommor i ”61:an” där vi sitter och lyssnar på Stigs intressanta historia om Nohab.

               Nedtecknat av Elisabeth Torssander

• 

  Ove Gregart hälsar alla välkomna

• 

  Intresserad publik

• 

  Föredragshållaren Stig Svantesson

• 

  En tung industri med många ben

• 

  Mycket tidig turbin

• 

  Första loket

• 

  Fyren Pater Noster

• 

  Lång axel svarvas

• 

  Största tillverkade loket

• 

  Tidiga verkstäder

• 

  Även traktorer tillverkades

• 

  Busstillverkning

• 

  Stora turbinhjul

• 

  Tidigt ellok

• 

  Flygmotorprovning

• 

  GM-lok

• 

  Diesel-lok

• 

  Avtackning med blommor

                                               Foto Uno Dahl