Nytt materiallaboratorium klarar 70.000-takt

1962 VIPS nr 5

Kemiska provningshallen. Fr. v. syns laboranterna Rune Swahn, Roland Svensson och Bertil Larsson.

I oktober 1961 kom det definitiva startskottet för utbyggnaden av materiallaboratoriet vid Saab-T. Där förut oljeförrådet residerat är idag män i vita rockar och med glada ansikten i febril verksamhet. Där provas, mäts och analyseras, där bubblar det i retortrar, där droppas ur mystiska flaskor, där mikrofotograferas och framkallas underliga bilder, som i större format kanske skulle inbringa några hundralappar vid en upphängning i personalrestaurangen.

Här är roligt att arbeta

Här ser ni glada ut, säger vi till kontrollchefen, ingenjör Hugo Frykner.

— Ja, just det och nog har vi anledning. Se på de här nya ändamålsenliga och ljusa lokalerna. Här är det roligt att arbeta och prestationsförmågan stiger. Vi har varit trångbodda i många år, vill minnas att diskussionen om utbyggnad kom igång redan 1957. Men det var flera än vi som var trångbodda och trångboddhet är ju i och för sig en god sak. Det betyder ju i de flesta fall att ett företag expanderar, så vi har haft förståelse för de problem, som fördröjt ärendet. Men nu, när det hela är genomfört, är vi alla både glada och tacksamma. Innan vi nu ser oss om här, så vill jag att Vips ger en eloge till såväl interim avdelningar som entreprenörer, vilka alla utfört ett synnerligen gediget arbete. Det gör Vips så gärna.

Vi får en planskiss i vår hand och av den delar vi med oss till läsaren. Laboratorieutrymmet i bottenvåningen är 250 m2 fördelat på fysikaliska — metallografiska avdelningen 105 m2 och kemisk-tekniska avdelningen 145 m2. Andra våningen är på 80 m2 och här finns utrymmen för toalettrum, tvättrum, arkiv, sekretariat, laboratoriechef, normeringsman samt även för kontrollchef och kontrollberedare. Med tanke på eventuellt kommande taktökningar har mellanväggarna i första planet byggts bärande och den disponibla golvytan kan alltså snabbt utökas till ca 450 m2. Förutom fönster på ytterfasaden finns en taklanternin, som svarar för god belysning och lokalerna är hållna i ljusa, behagliga färger.

Efter rundvandringen ställer vi en brännande fråga till ingenjör Frykner:

Har ni resurser att möta en kraftig taktökning?

Laborant Lennart Hillkvist vid dragprovningsmaskinen i fysikaliska provningshallen.

— Det har vi. I dagens läge klarar vi t. o. m. 70.000-takt.

Är läget bra sett ur transportsynpunkt?

— Ja, eftersom de största uppdragen vi har, kommer från ankomstkontrollen (9.183 timmar 1961), är ju läget förnämligt. Ankomstkontrollen, godsmottagningen, lackeringsverkstaden m.fl. avdelningar är ju våra närmaste grannar, så där finns inga bekymmer.

Förbättrad intern service

Vi får också en pratstund med ingenjör Bror Gustavsson, som förestår materiallaboratoriet:

Vilka fördelar har utbyggnaden haft för laboratoriearbetet?

— Många. Bland annat kan apparaturen utnyttjas effektivare än tidigare. Detta har medfört en förbättrad service åt våra interna avdelningar men har givetvis också bidragit till att vi kunnat ta emot våra leverantörer bättre.

Några speciella glädjeämnen?

— Ja, vi har nu fått en provberedningsverkstad. Där kan vi själva bereda våra prov och tillverka viss speciell provningsaapparatur, som ej kan köpas utifrån. Till följd härav behöver vi numera ej störa produktionsavdelningarna och det allra största glädjeämnet är förstås trivseln, Här trivs vi !

Och det förstår vi. När vi lämnar det nya materiallaboratoriet, blir den bild som dröjer sig kvar på näthinnan: En ljus, ren arbetsplats med glada, effektiva människor.

Planskiss över de nya laboratoriebyggnaderna