Skillnad mellan versioner av "1957 Mellde USA"
(Skapade sidan med 'test') |
|||
(2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
− | + | === Melldes syn på USA === | |
+ | |||
+ | [[File:Mellde_1.jpg]]<p> | ||
+ | <i>Paret Jankowitz, som gick in på 17 e snökedjorna före forcerandet av det av Lincoln Gap i Green Mountains.</i><p> | ||
+ | |||
+ | Amerikanerna har stora svårigheter att arrangera landsvägstävlingar. Myndigheterna är inte pigga på att ge tillstånd med tanke på den oerhörda trafikintensiteten på vägarna. Tävlingsledningarna har därför tvingats lägga mycket stor vikt vid säkerheten. Det är alltså inte så mycket fråga om förarens förmåga att komma snabbt fram utan kanske mer om hans goda omdöme. Och så premieras bilarnas driftsäkerhet.<p> | ||
+ | |||
+ | Great American Mountain Rallye har endast hemliga tidskontroller. Olika genomsnittsfarter är angivna för de olika vägavsnitten med hänsyn tagen till lokala fartbegränsningar och sådana finns det gott om i USA. Härigenom tvingas tävlingsdeltagarna att försöka hålla en jämn och exakt genomsnittshastighet.<p> | ||
+ | |||
+ | För .att förhindra buskörning hade de hemliga kontrollerna placerats mycket listigt. Både vid för tidig och för sen ankomst gavs prickar — en för varje sekund, vilket förklarar att till och med segraren hade 1 516 prickar.<p> | ||
+ | |||
+ | För matraster och tankning var obligatoriska tidstillägg inlagda vid vissa bestämda städer. Tack vare detta system behövde ingen tid köras in och risken för att överträda lokala hastighetsbestämmelser eliminerades. Varje dag förekom två uppehåll.<p> | ||
+ | |||
+ | Före starten plomberades motorhuvarna på tävlingsbilarna. De fick sedan inte öppnas mer än under fem minuter varje dag, då en kontrollant övervakade eventuell på- fyllning av vatten och olja. Men alla justeringar som fordrade verktyg var "förbjudna". Och, måste något repareras, blev det genast prickar. Bytte man ett tändstift, kostade den operationen 500 prickar. Och då skulle tändstiftet ha medförts i vagnen från starten. Öppnade man motorhuven och därmed bröt plomberingen, blev det inte mindre än 1 000 prickar.<p> | ||
+ | |||
+ | I bilen fick finnas en uppsättning reservdelar. Men de måste noga specificeras på ett särskilt formulär, som fylldes i och visades för funktionärerna före starten. Kom sedan någon av reservdelarna till användning under tävlingens gång, måste den utbytta delen visas vid målet. Naturligtvis gavs prickar för ett reservdelsbyte. Och saknades någon av de "deklarerade" delarna vid målet, blev det också prickar. Även om man måste använda reservhjulet fick man "prickbestraffning". För övrigt var inte bara reservhjulet plomberat, utan även de ordinarie hjulen. Det var alltså mycket stränga regler.<p> | ||
+ | |||
+ | Ytterligare ett bevis på de mycket stränga bestämmelserna var den obligatoriska utrustningen. Det räckte inte med säkerhetsselar utan det skulle dessutom finnas snökedjor, eldsläckare, första förband, 15 meter halvtums rep, snöskovel. arméfilt. två ficklampor med extra batterier och extra glödlampor och till sist tre signalljus. som var och ett måste ha minst 15 minuters bränntid. Signalljusen skulle användas för att varna andra trafikanter om man på något sätt blockerade vägen i mörker.<p> | ||
+ | |||
+ | Personligen är jag, liksom den andra deltagande europeiske föraren. Gatsonides. av den uppfattningen att kartläsningen var av större betydelse än vad som brukar vara vanligt i europeiska tävlingar. Och föraren fick skärpa uppmärksamheten över vägbanan för att så långt som möjligt undvika punkteringsrisken. Det gick inte att bara blåsa på "över stock .och sten" och lita på reservhjulet om det blev punktering. En sådan gav ju prickar.<p> | ||
+ | |||
+ | Sammanfattningsvis vill jag säga, att jag tror, att en kombination av den europeiska och den amerikanska rallytypen skulle ge en trevlig rallyform, som hade förare och myndigheterna kan bli nöjda med.<p> | ||
+ | |||
+ | Rolf Mellde<p> | ||
+ | |||
+ | [[File:Mellde_2.jpg]]<p> | ||
+ | <i>René Dreyfus, den store franska racerföraren från 1920- och 1930-talen "håller tummen' för Rolf Mellde före starten från New York.</i><p> | ||
+ | |||
+ | [[Category: Milstolpar_1957]] |
Nuvarande version från 24 november 2021 kl. 15.56
Melldes syn på USA
Paret Jankowitz, som gick in på 17 e snökedjorna före forcerandet av det av Lincoln Gap i Green Mountains.
Amerikanerna har stora svårigheter att arrangera landsvägstävlingar. Myndigheterna är inte pigga på att ge tillstånd med tanke på den oerhörda trafikintensiteten på vägarna. Tävlingsledningarna har därför tvingats lägga mycket stor vikt vid säkerheten. Det är alltså inte så mycket fråga om förarens förmåga att komma snabbt fram utan kanske mer om hans goda omdöme. Och så premieras bilarnas driftsäkerhet.
Great American Mountain Rallye har endast hemliga tidskontroller. Olika genomsnittsfarter är angivna för de olika vägavsnitten med hänsyn tagen till lokala fartbegränsningar och sådana finns det gott om i USA. Härigenom tvingas tävlingsdeltagarna att försöka hålla en jämn och exakt genomsnittshastighet.
För .att förhindra buskörning hade de hemliga kontrollerna placerats mycket listigt. Både vid för tidig och för sen ankomst gavs prickar — en för varje sekund, vilket förklarar att till och med segraren hade 1 516 prickar.
För matraster och tankning var obligatoriska tidstillägg inlagda vid vissa bestämda städer. Tack vare detta system behövde ingen tid köras in och risken för att överträda lokala hastighetsbestämmelser eliminerades. Varje dag förekom två uppehåll.
Före starten plomberades motorhuvarna på tävlingsbilarna. De fick sedan inte öppnas mer än under fem minuter varje dag, då en kontrollant övervakade eventuell på- fyllning av vatten och olja. Men alla justeringar som fordrade verktyg var "förbjudna". Och, måste något repareras, blev det genast prickar. Bytte man ett tändstift, kostade den operationen 500 prickar. Och då skulle tändstiftet ha medförts i vagnen från starten. Öppnade man motorhuven och därmed bröt plomberingen, blev det inte mindre än 1 000 prickar.
I bilen fick finnas en uppsättning reservdelar. Men de måste noga specificeras på ett särskilt formulär, som fylldes i och visades för funktionärerna före starten. Kom sedan någon av reservdelarna till användning under tävlingens gång, måste den utbytta delen visas vid målet. Naturligtvis gavs prickar för ett reservdelsbyte. Och saknades någon av de "deklarerade" delarna vid målet, blev det också prickar. Även om man måste använda reservhjulet fick man "prickbestraffning". För övrigt var inte bara reservhjulet plomberat, utan även de ordinarie hjulen. Det var alltså mycket stränga regler.
Ytterligare ett bevis på de mycket stränga bestämmelserna var den obligatoriska utrustningen. Det räckte inte med säkerhetsselar utan det skulle dessutom finnas snökedjor, eldsläckare, första förband, 15 meter halvtums rep, snöskovel. arméfilt. två ficklampor med extra batterier och extra glödlampor och till sist tre signalljus. som var och ett måste ha minst 15 minuters bränntid. Signalljusen skulle användas för att varna andra trafikanter om man på något sätt blockerade vägen i mörker.
Personligen är jag, liksom den andra deltagande europeiske föraren. Gatsonides. av den uppfattningen att kartläsningen var av större betydelse än vad som brukar vara vanligt i europeiska tävlingar. Och föraren fick skärpa uppmärksamheten över vägbanan för att så långt som möjligt undvika punkteringsrisken. Det gick inte att bara blåsa på "över stock .och sten" och lita på reservhjulet om det blev punktering. En sådan gav ju prickar.
Sammanfattningsvis vill jag säga, att jag tror, att en kombination av den europeiska och den amerikanska rallytypen skulle ge en trevlig rallyform, som hade förare och myndigheterna kan bli nöjda med.
Rolf Mellde
René Dreyfus, den store franska racerföraren från 1920- och 1930-talen "håller tummen' för Rolf Mellde före starten från New York.