Skillnad mellan versioner av "2023-03-16 Historien om en DC-3:a"
m (Saabvetthn01 flyttade sidan 2023-03-16 Historien om en DC 3:a till 2023-03-16 Historien om en DC-3:a) |
|||
Rad 28: | Rad 28: | ||
File:DC3_2023-02.jpg|Munin uppställd i Karlsborg | File:DC3_2023-02.jpg|Munin uppställd i Karlsborg | ||
</gallery> | </gallery> | ||
− | :: Foto av | + | :: Foto av Göran Jönsson |
[[ Kategori: Föredragsreportage 2023 ]] | [[ Kategori: Föredragsreportage 2023 ]] |
Versionen från 31 mars 2023 kl. 11.07
Föredrag av Lars Karlsson på Saabmuseet om en speciell DC-3:a.
Lars Karlsson presenterade sig som f.d. bankman, fallskärmsjägare och orienterare.
Han gjorde militärtjänsten som fallskärmsjägare 1975–76 i Karlsborg.
Där använde man sig av flygmaskinen DC-3 som hoppflygplan. Försvaret hade köpt in ett antal DC-3-or på 1940-talet som transportplan med beteckningen TP79, Transportplan modell 79.
Om DC-3:n berättade han att det var en flygplanstyp som gjordes som transport-och passagerarflygplan i mitten på 1930-talet. Ett 2-motorigt rustikt plan som flög bra.
Totalt tillverkades över 10 000 DC-3 i USA och även ca 5 000 plan till på licens i Ryssland och t o m Japan. Det finns ca 400 st kvar, varav hälften fortfarande är flygande och de andra uppställda som museiplan. De var även början till passagerarflyg i Sverige.
En bit in på 2000-talet började några gamla fallskärmsjägare att fundera på att hitta en DC-3 att placera som museiplan i Karlsborg. Den de till slut hittade har beteckningen TP 79002 Munin, 42–32877. Den renoverades till 1960-års skick.
När Pearl Harbor blivit anfallet i början på andra världskriget ökade USA flygverksamheten och användandet av fallskärmsjägare som sätt att flytta soldater.
Många flygbaser gjordes i USA och där tränades att flyga med fallskärmshoppare. I DC-3 kunde man ta 18 hoppare. För att flytta fler soldater byggde man glidflygplan som kunde ta cirka 15 soldater. Glidflygplanen bogserades av DC-3an och landade själva så de soldaterna hoppade inte. Detta tränade man på tills man skulle flytta planen till Nordafrika. Man kunde inte flyga över Atlanten för det var för långt för DC-3 som kunde flyga i 5 timmar i ca 300 km/tim och 12 med extra tankar. För att komma så nära Afrika som möjligt så var bästa vägen över vattnet att flyga till Sydamerika och sen över till närmaste punkten på Afrika. Sen flög man till baser i Tunisien 1943.
Därifrån flögs fallskärmssoldater till kriget i Italien. När läget i Italien stabiliserats flyttades många till England för att förbereda D-dagen. Här tränades samma saker som i USA på massor av flygbaser. Fantastiskt att 36 plan kunde starta på 6 minuter och sen 36 till. Väl uppe i luften ordnade man sig i förutbestämda formeringar för att sen flyga in över Europa och släppa hoppare.
De allierade genomförde 12 större Fallskärms eller Glidflygplansoperationer. Munin deltog vid 10 av dessa, och är det enda av alla kvarvarande plan som deltagit i så många operationer.
Allt detta var just Munin med om utan att skadas så allvarligt att det inte kunde flyga. Planet finns nu i Karlsborg vid Vättern.
Lars har gjort en sammanfattning av sina efterforskningar i en liten skrift. Mer info på dc-3.se.
Han avtackades med applåder och en Saabmugg.
- Noterat av Göran Jönsson, sekr.
- Foto av Göran Jönsson