2015-06-15 Vandring med Saabveteranerna i Vänersborg

Vi samlades kl.10 vid Quality Hotel vid Gropebron. Ca 20 veteraner vandrade sen över bron, förbi Arenan, Torpaskolan, längs Gyllenheimsgatan, Korsgatan, över järnvägen, Södergatan, förbi A. F. Carlssons gamla skofabrik och fram till museet.

Där togs vi emot av museipedagogen Jennie Ardin som hälsade oss välkomna. Hon tog oss in till stora trappan där hon berättade en kort historia om museet i stort.

Att vistas i museet är att göra en tidsresa tillbaka till mitten av 1800-talet. Äldsta miljön är från 1887. Huset är byggt som ett museum från början men inte tänkt som ett lokalt museum. Museet är ganska mörkt för att inte föremålen skall blekas. Elektrisk belysning installerades först på 1940-talet. Vid denna tid, ca 1850 till 1899, reste få personer omkring i välden. Innehållet i museet består i stort av tre samlingar, 1. Föremål från Adolf Anderssons resor, 2. Axel Erikssons fågelsamling och 3. Läroverkets samlingar.

Adolf Andersson (AA), född i Bolltorp uppväxt i Mölndal, kom till Vänersborg som ung för att jobba som bodbiträde. 1846 öppnade han egen affär. Denna tid var gynnsam för affärer. I England hade man släppt på sitt frihandelssystem mot olika länder bl. a. för spannmål och havre. Exporten av säd till England lade grunden till hans förmögenhet som idag motsvarar ca 300 miljoner. Han kunde anställa folk och butiken övertogs av Adolfs yngre bror, Oscar Andersson Becklin Då fick han tid till att resa och samla div. föremål. Under denna tid var det få som kunde ut och resa i världen. De flesta hade liten fritid och inte mycket med pengar. Resorna var till en början till kurorter p.g.a. vacklande hälsa. Sen sträckte sig resorna till Medelhavet.

Sina begynnande samlingar hade han till en början i sin stora lägenhet. Han visade upp dem mot betalning, som han skänkte till välgörande ändamål. Han kom att bli stadens störste donator och bidrog till byggandet av bl.a. Flickskolan samt ett barnhem. Sin egen bristfälliga skolning gjorde att han månade om att andra skulle få det bättre.När samlingarna blev mer omfattande började han fundera på någon slags museum.

Axel Eriksson (AE) var son till en slaktare och född i Vänersborg. Han var djurintresserad och hade en bra start i livet då han kom från en välbärgad familj och gick på läroverket. Han fick gå med slaktavfall till en björnjägare, engelsmannen Llewellyn Lloyd, som bodde i Vänersborg och födde upp och försökte tämja olika vilddjur. Lloyd var även kvinnojägare och fick flera barn med olika kvinnor. AE fick Lloyd som mentor. Som 19-åring fick Eriksson resa till Afrika och Kapstaden för att träffa Lloyds son Charles Andersson, som var där och sjuk. Eriksson började snart samla olika saker. CA och han reste till Angola med syfte att hitta en ny handelsväg. CA var inte helt frisk, blev sämre och dog och AE begravde honom i öknen.AE stannade i Afrika och bildade en handelsstation i Omaruru, Namibia, och tjänade pengar på bl.a. elfenben. Där samlade han på bl.a. fåglar som han flådde och saltade skinnen och sände hem.

Läroverkets naturaliesamlingar kom till runt mitten at 1800-talet p.g.a. att skolverket upptäckt att skolbarnen i Sverige hade dåliga kunskaper i naturkunskap. Läroverken runtom i landet kunde ansöka om att få ta del av dubbletter från Naturhistoriska Riksmuseets samlingar Man gjorde kopior av samlingar i Stockholm och sände ut till skolorna. 1860 kom de till Vänersborg. Rektorn, Carl Samuel Hultström , kallad Ulven, engagerade sig i detta och gjorde även ett upprop till allmänheten att skänka lämpliga föremål till skolan. AA och AE skänkte också. Fågelskinnen som AE skänkt stoppades upp av konservator Gustaf Kolthoff. En ovanlighet i läroverkets samlingar är en 1,5m lång alligator. Den hittades av några pojkar i Karls grav! Alligatorn hade kommit med en båt från Florida och lyckats smita just i Vänersborg.

Nu kunde samlingarna få en egen plats och läroverkets trånga lokal byttes mot museet.

AA reste även till Egypten, där han förmodligen stötte på den svenske generalkonsuln i Alexandria, Oscar von Heidenstam, som skall ha skänkt stora delar av samlingen, däribland en sarkofag. Det mesta är gravgåvor som kommer från staden Thebe. Just mumier var väldigt populära vid denna tid då rika hem gärna hade ”visauppsamlingar” hemma. Malda mumier var även betraktade som undergörande medicin! Under 1940-talet beslutades det att AA:s sarkofag skulle röntgas, den första i Sverige, för att kolla vad som fanns innanför lindorna. Det visade sig vara en sandsäck! Alltså var det en förfalskning!

På museets andra våning finns fina tavlor i trapphuset, en föreläsningssal, en porslinsutställning som bygger på färg och form enligt AA:s önskan. Under andra världskriget förvarades den i sandsäckar i en kyrka i trakten! Där finns även plats för olika moderna utställningar. Denna gång en fotoutställning med temat turistbilder från förr, bl a del av drottning Viktorias foton. Fotona visar skillnader mellan landsbyggt och stad och äldre turism och modern. Där finns även några foton av Trollhättebon Robert Dahllöf (1842-1909).

AA som skapade museet, hann aldrig se museet färdigt. Under uppackningen av den egyptiska samlingen drabbades han av en stroke. Han snubblade ner för trappan och fick föras till sjukhus där han avled efter en vecka.

Efter denna intressanta inblick i bl.a. mitten av 1800-talet gick vi genom Plantaget, över torget till restaurang Koppargrillen, där vi åt lunch.

Mätta efter denna måltid gick vi sen längs vattnet söder ut till Gropbron och som avslutning gick vi på den fina stigen som finns utanför vassarna sydväst om bron. Vi vände vid tegelsbruksruinen, gick åter till bron och skiljdes vid hotellets parkering.

Ett gynnsamt väder bistod till ännu en trevlig utflykt!

Noterat av Göran Jönsson,]]