2015-02-02 Götaverkens flygplanstillverkning m m

En sammanfattning av ett mycket uppskattat föredrag av Ulf Delbro,

måndagen den 2 februari 2015, på Saabmuseet av Niels-Uno Håkansson.

I början av 30-talet konstaterade Marinen att deras behov av flygplan inte blev tillgodosett. Man vände sig då till skeppsredare Dan Broström, tidigare Marinminister och med ägarintressen i Götaverken för en sondering av deras möjligheter att starta flygplanstillverkning.

Götaverken hade ett klart intresse av detta, bl.a. för att kunna jämna ut en minskad fartygsproduktion vid lågkonjunktur. På 30-talet rådde djup depression vilket innebar minskad orderingång på varvsidan.

1934 tog styrelsen för Götaverken beslut att starta en Aeroplanavdelning med syfte att tillverka militära flygplan för svenska försvaret. VD Hugo Hammar uppvaktade intensivt Flygstyrelsen/KFF (Kgl. Flygförvaltningen) och lyckades 1935 få beställning att på försök tillverka 3 st Hawker Hart – ett spaningsflygplan/lätt bombfpl. Om allt fungerade ställdes ytterligare beställningar i utsikt. Chef för flygavdelningen blev en ung ingenjör, Daniel Torbjär, då 35 år.

B4 tillverkades även av ASJA (Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning) och CVM (Centrala Verkstaden Malmslätt) under 1937-39. Där hade tillverkning av flygplan bedrivits under ett antal år. När Götaverken i januari 1935 fått uppdraget valde Daniel Torbjär ut ett 20-tal man att ingå i den nya avdelningen, och åkte själv tillsammans med 10 man till CVM för att bekanta sig med flygplanstillverkning. Men, det drog ut på tiden innan man kom igång. Det var helt enkelt betydligt mer komplicerat att tillverka flygplan än vad man hade räknat med på Götaverken. Första planet skulle levereras hösten 1936, men levererades ett år för sent, hösten 1937. Nedan några bilder på Götaverkens Aeroplantillverkning: KFF blev mycket missnöjda med Götaverken, som man ansåg inte satsade tillräckligt på flygplanstillverkningen. Några fler beställningar av B4 från KFF utöver de första tre blev det därför inte. Resterande B4:or tillverkades av CVM och ASJA. Men, den legendariske flygplatschefen på Torslanda, Gösta Andrée föreslog då på hösten 1937, att Götaverken i stället skulle satsa på ett sportflygplan. Götaverkens sportplanprojekt – GV 38 Gösta Andrée fick i uppdrag av GV, hösten 1937, att åka till USA för att finna ett flygplan lämpligt för licenstillverkning. Han tecknade där licensavtal på ett sportflygplan med företaget Rearwin. Tillverkningen på Götaverken av detta flygplan kom igång 1938, och det fick därför beteckningen GV 38. Götaverken tillverkade 14 stycken. GV 38 blev ingen större succé. Även om maskinen var robust ansågs flygegenskaperna inte vara lysande. GV 38 fanns 1939 med i KSAK:s urval till nytt standardflygplan, men föll bort då klubbarna ville ha ett öppet flygplan och valde Klemm 35. Därför utgick inget statsbidrag vid inköp. Krigsutbrottet innebar att marknaden för sportflygplan helt försvann under ett antal år. När efterfrågan återkom efter kriget hade GV redan lagt ner flygplantillverkningen. Svensk flygindustri, kortfattat. 1936 års försvarsbeslut drev mot satsning på ett starkt flygvapen, baserad på en stark självständig svensk flygindustri. Från början avsågs licenstillverkning, men målet var egna konstruktioner. Flera företag såsom ASJA, Bofors, Kockums och Johnson-koncernen visade intresse och uppvaktade flitigt CFV. Även Götaverken gjorde framstötar (trots att B4:orna ännu ej var levererade och utsikterna att få nya beställningar var dåliga). 1937 köpte Bofors bolaget Nydqvist & Holm i Trollhättan med dotterbolaget NOHAB Flygmotor för att där kombinera tillverkning av flygplan och flygmotorer. Flygdelen fick namnet Svenska Aeroplanaktiebolaget – Saab. Målet hos ägarna, bl.a. Axel Wenner-Gren, var att överta ASJA och skapa en dominerande flygplantillverkare i landet, vilket ASJA:s ägare, Wallenberg helt motsatte sig. Konkurrensen för att inte säga stridigheterna mellan Saab och ASJA blev ohållbart, och statsmakterna tvingade fram en sammanslagning. Den 1 december 1939 fastställdes att det nya företaget, som fick namnet Saab skulle vara landets enda flygindustri. Saab och ASJA var arga konkurrenter, men ville båda till varje pris hålla Götaverken utanför, och det uppsåtet lyckades man med. Efter diverse interna stridigheter fastställdes det, den 1 december 1939, att SAAB skulle vara landets enda flygindustri.KFF satsade på ASJAs projekt L11 som blev fpl Saab 18. Götaverken lade ner sin Aeroplanavdelning då det stod klart att man inte kunde påräkna några militära beställningar och då marknaden för sportflygplan helt försvann till följd av kriget, men man fick under mellantiden göra en betydande insats med montering av krigsflygplan för Finland under det s.k. vinterkriget 1939-40. Monteringen av krigsflygplan för Finland under vinterkriget 30/11-1939 – 13/3 1940 och fortsättnings- kriget 25 juni 1941 och den 19 september 1944. Fiat G50 Finska flygvapnet beställde 1939 35 st Fiat G50 jaktflygplan från Italien. Montering av dessa flygplan ägde rum i Sverige. Flygplanen fraktades i lådor till Sverige för montering under sträng sekretess. • 2 flygplan monterades av ABA på Bulltofta i Malmö. • 17 st monterades av Saab i Trollhättan. • 16 st monterades av Götaverken på Torslanda. (18/2 1940 – 3/3 1940 = 1 per dag) • 33 st flygplan levererades till Finland varav 32 före 13 mars 1940 och ett senare. (Vinterkriget pågick 30/11-1939 – 13/3 1940) • 1 flygplan totalhavererade i Västerås. • 1 flygplan med en ungersk pilot, löjtnant Bekassy, försvann under leveransflygningen. Under några veckor vanns tretton luftsegrar med Fiat G50. Ett plan förlorades i luftstrid och två piloter stupade. I fortsättningskriget (1941-1944) vanns 88 luftsegrar med G50. Med Fiat G50 sköt finska jaktpiloter sammanlagt ner 101 sovjetiska flygplan under de två krigen Westland Lysander När alla 16 Fiat-flygplanen var monterade den 3 mars 1940 fick Götaverken fortsätta med att på Torslanda montera sammanlagt 9 st engelska spaningsflygplan av typ Westland Lysander för Finlands räkning. Monteringen påbörjades den 14 mars och avslutades den 20 mars. Arbetet genomfördes således på enbart sju dagar! Flygplanen provflögs av en engelsk provflygare. Omedelbart därefter övertogs planen av en finsk pilot, som flög dem till Finland via Västerås. Flygplanen saknade nationalitetsbeteckningar, vilket framgår av bilden. Samma gällde Fiat- och Brewster-flygplanen, de var omärkta när de flögs från Sverige. Observera de övermålade nationalitetsbeteckningarna. I bakgrunden SE-AGB Rearwin 9000 – prototyp till GV38 Brewster 239 Buffalo Kopplingen till Saab i Trollhättan Saab i Trollhättan monterade 17 st Fiat G50 för Finlands räkning. Men det största antalet flygplan som monterades på Saab var det amerikanska jaktflygplanet Brewster 239 Buffalo. Sammanlagt monterades 44 st Brewster i Trollhättan avsedda för det finska flygvapnet. Planen provflögs av den amerikanske marinflygaren Robert Winston innan de hämtades av finska, för det mesta ytterst oerfarna piloter. Chef för Saab i Trollhättan på den tiden var Claes Sparre, och Sparres morbror var ingen mindre än – Marskalken av Finland, Gustaf Mannerheim! Historien om Saabs roll vid montering av flygplan för Finland är också mycket intressant. Winston skrev en bok, Aces Wild, som beskriver detta. Dessutom finns mycket intressant information att hämta på Internet. Så här såg Brewster 239 Buffalo ut