När tjugotalet plan var storbeställning

NÄR TJUGOTALET PLAN VAR STORBESTÄLLNING

Första vingjiggen byggdes kring färdig vinge

Saab har snart existerat i 17 år och kan nästa år fira 1 15-årsjubileum i Linköping Flygplantillverkningen i staden har dock äldre anor - redan 1930 började ASJ bygga flygplan. Åtskilliga av de personer som var med från början finns ännu kvar på Saab och några av dem ger i följande historik glimtar från de gångna åren. Artikeln behandlar tiden till Saabs första egna konstruktion B17. Den fortsatta utvecklingen fram till dagens överljudsplan skildras i nästa nummer.

Efter diverse underhandlingar och förberedelser började ASJ:s planer på flygplantillverkning ta fast form 1930, och hösten detta är organiserades en särskild avdelning av ritkontoret för flygplankonstruktioner. Senare omändras en del av verkstaden för flygplanstillverkning Den första konstruktionen vid ASJA (Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning), som den nya avdelningen kallades, blev ett tresitsigt högvingat sportflygplan benämnt Viking Det byggdes i två exemplar, varav det ena köptes av Stockholms-Tidningen och i många år gjorde tjänst som reportageplan. Slutligen nödlandade det i en åker med flottörerna på och reparerades ej. Det andra exemplaret såldes till en Stockholms-direktör Witte.

Viking 1 (t.h.) byggdes i två exemplar medan Viking 11 endast förekom i ett prototypexemplar.]]

Båda planen kunde utrustas med hjul, skidor eller flottörer

Första planet i sista minuten Viking skulle första gången visas offentligt på den stora luftfartsutställningen i Stockholm i maj 1931. Som alltid vid dylika tillfällen blev tidsnöden stor. För att få planet klart till visningen offrade dåvarande verkstadsingenjören för aeroplanavdelningen, Hugo Bertler, åtskilliga nattimmar med skruvnyckel och mejsel i hand, Viking blev också klar i tid och kunde sedan demonstreras på utställningen av Åke Schubert, då nyinflyttad till ASJA från Svenska Aero på Lidingö. Från Svenska Aero hade för övrigt tidigare kommit någon personal, bl.a. ingenjör Allan Hedström, som på ASJA tog hand om ritkontoret. I hans arbetsuppgifter ingick bl. a, att skissa upp varje detalj i flygplanen före renritning, att göra samtliga hållfasthetsberäkningar samt att utföra ritningsgranskning. Från Svenska Aero kom också snickare Martin Schöld och svetsare Walter Clausen, som blev de båda först anställda arbetarna på aeroplanavdelningen. Clausen tog där hand om svetsningsarbeten och Schöld om snickerierna. Flygplansbygge för hand Vid den tidens flygplansbygge fanns det också arbete för snickare. Skrov- och vingskelett var till stor del byggda i trä och ofta var kroppen fanerklädd. Man snickrade också ihop ett flygplan mer eller mindre för hand, berättar Schöld. Serietillverkning var det heller inte mycket tal om Detaljerna passades till individuellt, och när det var dags för montering hjälpte alle man på avdelningen till att få ihop delarna. Vid ungefär samma tid som Viking byggdes även två av Flygvapnet beställda övningsplan, benämnda ö 9. Enligt expertisen lär planet ha innehaft rekord ifråga om fulhet och klumpighet, till stor del beroende på specifikationerna Någon serietillverkning av planet förekom ej heller; det byggdes endast i en land- och en sjöplansversion. Montörerna tusenkonstnärer En större beställning på 20 plan fick däremot ASJA på licensbygge av den tyska Raab-Katzenstein Tigerschwalbe, i flygvapnet kallad SK 10. 1932 hade Svenska Aero övertagits av ASJ, och med överlåtelsen följde konstruktionen på jaktplanet Jaktfalken, ett för sin tid utmärkt flygplan med toppfart över 300 km/tim. En beställning på ett mindre antal Jaktfalkar kom 1934 frän Flygvapnet. Det var för övrigt första gången som stridsflygplan tillverkades vid ASJA.

Jaktplanet Jaktfalken byggdes vid ASJA i en mindre serie 1934. För sin tid var det ett utmärkt bra plan

Elegans och skönhet var ej utmärkande för ö 9

Vid denna tid hade nuvarande biträdande direktören vid Saab, major Elis Nordquist, tillträtt befattningen som chef för aeroplanavdelningen Avdelningen hade då omkring 70-talet anställda, berättar han. De större serierna hade nödvändiggjort en mer rationell tillverkning, men fortfarande fanns mycket av hantverksprägel kvar. Monteringsarbetet gjordes sålunda av två man som följde varje flygplan från det hopsättningen började tills planet rullade ut på fältet för provflygning. Att dessa montörer blev något av tusenkonstnärer, säger sig självt.