2018-08-22 Båtresa med Saabveteranerna genom Nordströmmarna

Båtresa med Saabveteranerna genom Nordströmmarna den 22 augusti 2018.

Det var ett gäng glada saabveteraner som onsdagen den 22 augusti, som vid Saabmuséet bordade och fyllde Ingemar Enströms buss, för en färd till Fiskebäckskil och båten Windros. Sommaren har haft ett fantastiskt varmt, torrt och soligt väder, men i veckan innan resan var prognosen att det skulle bli rikligt med regn. Resedagen hade prognosen ändrats till att det skulle vara mulet men inget eller ringa regn. Kanske har vi tumme med vädergudarna för vi fick inget regn alls. Väl framme vid Fiskebäckskil fick vi en kort promenad ned till båten som bordades och vi tog plats vid dukade bord. Kaffe med ostfralla från Tjörnbagaren serverades och smakade förträffligt. Vi lämnade bryggan och gick inåt i Gullmarsfjorden till inloppet för Nordströmmarna. Skepparen Ingemar Johansson berättade under färden vad vi passerade förbi, och hustrun Yvonne skötte servering och övrig service, hon bytte även under färden de dukar som vi droppat kaffe på. När vi kommit in en bit i Nordströmmarna lade vi till vid Bassholmen där det finns ett gammalt varv med gamla och brokiga anor. Bassholmen var från medeltiden en gård som drevs under Dragsmarks kloster. Under den sillperiod som inföll i mitten av 1700-talet byggde jordbrukaren, som ägde ön, ett sillsalteri och trankokeri. När sillen började tryta på 1850-talet byggdes trankokeriet om till ett båtvarv. Femton fartyg byggdes på Bassholmen, störst av dem alla var barkskeppet Andriette på 308 ton. I slutet av 1800-talet gick sillen in till Bohuskusten igen. En guanofabrik startades då på varvsområdet. Ur sill och fisk utvann man sillolja och –mjöl. För att få igång guanofabriken fick stora investeringar göras i sillpressar, koktankar och andra maskiner. Även denna sillperiod tog slut och fabriken byggdes om ännu en gång till en mekanisk verkstad och utökades med en stor slip och ett gjuteri. Först tillverkade man ångpannor och ångmaskiner av olika slag, men sedan stockholmsföretaget Bolinders köpt verkstaden övergick man till att installera motorer i Orustfiskarnas båtar. Vårar och höstar rustade och reparerade man båtar. Verksamheten lades ner helt och hållet 1955. I slutet av 1960-talet minskade förekomsten av bruksbåtar i trä dramatiskt i våra hamnar. Mot den bakgrunden tillkom Föreningen Allmoge Båtar. Inriktningen från början var främst att dokumentera i ord och bild dessa allmogebåtar för att sedan verka även för det praktiska arbetet med att renovera och iordningställa representativa träbåtar, samt uppmuntra nybyggande av dessa. I mitten av 1970-talet tog man hand om Bassholmens varv och började bygga upp muséet.

Muséet består av två delar, en inomhus och en hamn, där det ligger ett antal gamla träbåtar av olika storlekar från en liten eka upp till fiskebåt.

Inomhus finns det ett antal olika gamla segelbåtar, modellbåtar, motorer och utrustningar. Där finns också rester av trankokeriet och guanofabriken. Modellbåtar är byggda av Bengt Pettersson. Han har också gjort en modell på museet, egentligen blir det flera, som visar de olika stegen i hur man bygger en julle. Dessa små modellbåtar är fantastiska i sin detaljrikedom fast de är så små. Det finns också modeller av fullskalebåtar som ligger i Bassholmens hamn. (Kågen och Blixten). Inne på museet finns en fullskalejulle under byggnation. Värt att notera är hur tunna borden faktiskt är. Och att praxis är att först bygger man skrovet med borden, sedan sätter man i spanten. De har också en norsk så kallad Nordlandsbåt. Mycket egen form som påminner lite om gamla båtar i Medelhavet. Det finns en norsk snipa så kallad en fyrbording. Skrovet har alltså bara 4 bord per sida, de är då byggda av mycket breda bräder. Dessa snipor köptes ofta i Norge av bohuslänningarna antingen att ha hemmavid eller som liten båt ombord på en större båt. Det fanns även trebordingar dvs då byggda av bara tre brädor.

Efter detta besök fortsatte båtfärden genom den smala, grundrika krokiga och vackra leden genom Nordströmmarna och ut i Koljefjorden. En av passagerna är Råberget där det är så trångt och ett högt berg att rårna på masten riskerade att skrapa i berget.

Nu började alla längta efter lunch och efter att vi kommit in i Malö strömmar vek vi av från farleden och lade till på Malö vid Stätte brygga nedanför handelsman Flinks handelsbod där det också finns en restaurang.

Matsalen har en fin utsikt med stora fönster mot havet, de stora glasytorna gjorde också så att det blev varmt, vi behövde inte frysa! Här fick vi varmrökt lax med dillkokt potatis, kall örtsås, sallad, måltidsdryck och kaffe med morotskaka, det smakade mycket bra.

Mätta och nöjda bordade vi åter båten för att fortsätta färden genom Malö strömmar ut på Ellösfjorden.

Det blåste ganska mycket så skepparen valde att inte gå utanför Islandsberg, utan att ta leden Snäckedjupet innanför Skaftö, också denna en idyllisk led mellan skär och små öar med bryggor och hus.

Vi kom ut i Gullmarsfjorden på samma ställe som vi lämnade denna och fortsatte tillbaka till Windros hemmahamn i Fiskebäckskil.

En kort promenad upp till bussen och därefter började hemresan. Vid Bokenäs kyrka stannade vi för en kopp busskaffe med kanelbulle från Ritz, det smakade bra.

Vi var tillbaka vid Saabmuséet på utsatt tid och alla verkade nöjda med dagens utflykt.

<gallery widths=256px heights=192 px perrow=3> File:20180822-1.jpg

File:20180822-2.jpg

Uno Dahl