Människor vid Saab-T samtal med Gustav Westlund

1957

Och platsen var öde och tom. Den var så när Gustav Westlund kom till det som sedermera skulle kallas Saab. Det var år 1937 och det nybildade bolaget hade inlämnat stiftelseurkunden till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län, fått den godkänd och nyss hållit sin första bolagsstämma. Westlund hade fått i uppdrag att dränera, dika och planera platsen där företagets bopålar skulle slås upp — eller ner, om man så vill. Det är följaktligen 30 år sedan Westlund kom till Saab i Trollhättan, och det torde väl vara tvivelaktigt huruvida det fanns någon nu anställd saabare på plats före honom. I varje fall ingen som så handgripligt deltog i företagets tillkomst. Han tog faktiskt det första spadtaget!

Bott på företaget i 30 år

Och Westlund har blivit Saab trogen — och Saab trogen honom. Han har bott på företaget i alla 30 åren. Först ute på flygfältet, som han basade över, nu i villan närmast porten. Boplatsen har valts med hänsyn till hans arbete. Han är förman för Saabs anläggnings- och byggnadsunderhåll står det i telefonkatalogen, vilket betyder att han har ett mycket stort område att förvalta. Skulle han trava och gå över denna yta skulle han inte hinna med mycket på dagen. Därför har han tjänstecykel — vid högtidliga tillfällen t.o.m. tjänstebil.

Han har skött Saabs flygfält när där flögs. Han har skött om fåren, som betade slätt och fint, och han har rensat Saab, med flygfält och allt, rent från snö under bistra vinternätter när vi andra saabare ännu sussade i våra varma sängar. När Westlundsgänget varit i farten halva natten gnuggade vi andra sömnen ur ögonen för att anlända till renskottat Saab. Ja, allt vad denne glade och allmänt uppskattade dalslänning hunnit med under dessa 30 år går inte att räkna upp eller erinra om. En liten liten pratstund skall vi i alla fall ha med honom.

Hann känns igen, Gustav Westlund

Häst och vagn i början

— När du tog första spadtaget här, vad trodde du då om framtiden för det nya företaget Saab?

— Jag reflekterade nog inte så långt framåt just då. För mig var det en stor uppgift jag blivit ställd inför. Jag kom ju ifrån Hushållningssällskapet och var hitskickad för dränerings- och planeringsarbete, här där företaget skulle ligga. Det blev därför att inrikta sig på de närmaste problemen och lämna framtiden åt sitt öde, och de närmsta problemen räckte till.

— Vad hade ni för resurser vid starten?

— Traktorer var ju inte så allmänna vid den tidpunkten, så många gånger kom häst och vagn i bruk. Dikningsmaskiner fanns, men eftersom inte vi hade några sådana fick vi anställa en del handplockade dikesgrävare från orten till det arbetet. Men det gick det också.

— Hur var stämningen bland dessa pionjärer?

— Den var optimistisk, och det berodde nog på att de flesta av gubbarna här kom från jordbruket med dess ofta låga löner. Några hade upplevt 30-talets depressionstid på närhåll och när nu 1937 var inne och ett visst uppsving hade börjat skönjas, ja då var det med vissa förväntningar som vi satte spaden i den mark, som sedermera skulle bli flygindustri med flygfält och allt.

— När sedan flygplanen började tillverkas fick du både flygfält och en massa får på halsen. Hade du räknat med det?

Får seglades över Vänern

— Ja, det talades allt tidigt om får och 19-11 blev det bestämt att vi skulle ha dem. De hämtades i Värmlands Säby och seglades över Vänern, som var rätt gropig vid det tillfället. Det var en svår sjöresa, nästan som Noaks ark med alla fåren.

— Hur många?

— Ja du, jag tror det rörde sig om 281 tackor, 60 ungtackor och en massa lamm.

— Och du blev bas för hela skocken?

— På sätt och vis. Jag hade ju ansvaret för flygfältet och därmed föll även skötseln av fåren på mig. Men det var Welander, som numera är portvakt, som var den tekniskt kunnige. Han var anställd som fårskötare.

— Finns det några av pionjärerna kvar bland våra anställda?

— Ja, det gör det allt. Vi har 198 Larsson, 183 Axelsson, Tage Jonsson, som numera är förman i måleriet. Nuvarande förman Sundberg var med vid starten, men anställdes först 1940. . .

— Flygplanstillverkningsperioden pågick ju här ända till efter kriget och det började pratas bil. Trodde du på någon framtid för en bilproduktion?

— Flygplanstillverkningen var ju en krigsprodukt och jag tyckte nog det verkade naturligt när ledningen sökte någon fredsmässig produkt. Och bilen har ju gått bra och Saab har växt.

Uppskattad Göteborgsflyttning

— Ja, och du var väl inblandad i den stora flyttningen till Göteborg i mitten av 50-talet, då Saab hade köpt fabriken där?

— Ja det var jag sannerligen. Det var en trevlig uppgift. Vi lastade maskiner på bilar, jag tror vi körde med tre bilar i taget och så var det att följa med till Göteborg och sätta upp maskinerna också. Det blev åtskilliga resor och det var arbetsamt — men som sagt roligt — därför att vår insats blev uppskattad.

_ Vilken period i Saabs historia tycker du varit intressantast?

_ Det är nog svårt att framhålla någon särskild. Tjusningar och bekymmer växlar. Roligast tycker jag väl det har varit när företaget har haft framgång på marknaden — som nu till exempel. Bekymren fördunklas efter hand.

— Saab-andan, tycker du den var bättre på "den gamla goda tiden"?

— Ja, det måste man nog tillstå att den var. Alla kände alla och när svåra och krävande uppgifter var avklarade kände vi liksom en gemensam tillfredsställelse över resultatet av våra ansträngningar. Därmed vill jag givetvis inte ha sagt att det är dålig anda på företaget i dag, men det är nog svårare att få den rätta andan på ett storföretag.

— Du har varit arbetsledare i 30 år. Hur är arbetsledarejobbet? Är det svårt? Har du ett ord på vägen till unga oerfarna arbetsledare?

— Arbetsledare blir man nog inte — arbetsledare är man — och det är ganska svårt att lära någon det jobbet. Men en sak rycker jag är bra, och det är att vi har förmånen att få vara med och få tala med det folk vi skall ha. Det är verkligt bra, och där kanske jag kan komma med ett råd till mina yngre kolleger: Förgyll aldrig upp det arbete som den nyanställde skall sättas på, säg som det är — ärligt! De skall kunna lita på dig!

— Hur har det varit att "bo på Saab", har det inte blivit lite väl mycket Saab ibland?

— Nej, det har bara varit till fördel. Hur jag skulle kunnat klara mitt arbete om jag bott t.ex. i staden, det vet jag inte. Jag har sett Saab nattetid i snöstorm och då har det varit bra att vara på plats för att kunna överblicka de åtgärder som sådana katastroftillfällen fordrar. Vintern —65 t.ex., då var det många gånger jag fick kalla på mitt folk mitt i natten.

- Och de kom ?

— Det gjorde de, och det ger jag dem en eloge för. De har alltid lojalt ställt sig till förfogande vid sådana tillfällen.

Drar torsk i Gullmaren

— Från arbete till fritid, vad gör du på den?

— Jag tycker om att jaga och fiska och vara i sommarstugan.

— Var har du den ?

— I Bohuslän, vid Gullmaren.

— Och där drar du torsk?

— Kan inträffa.

— Och jakten, skjuter du något nu för tiden?

— Det är minimalt, men jag har deltagit i årets älgjakt.

Älghorn och andra jakttroféer vittnar om detta fritidsintresse, som Gustav Westlund odlat under en lång följd av år. Nu har han så gott som helt lagt geväret på hyllan. Arbetet tar på krafterna, och förresten finns det inte mycket att jaga nu för tiden, sedan jord- bruksbesprutningar och trafiken tagit sin tribut av det vilda, avrundar Westlund vårt samtal, medan fru Ingeborg dukar till kvällskaffe i trivselvrån.

Aage