När tjugotalet plan var storbeställning

NÄR TJUGOTALET PLAN VAR STORBESTÄLLNING

Första vingjiggen byggdes kring färdig vinge

Saab har snart existerat i 17 år och kan nästa år fira 1 15-årsjubileum i Linköping Flygplantillverkningen i staden har dock äldre anor - redan 1930 började ASJ bygga flygplan. Åtskilliga av de personer som var med från början finns ännu kvar på Saab och några av dem ger i följande historik glimtar från de gångna åren. Artikeln behandlar tiden till Saabs första egna konstruktion B17. Den fortsatta utvecklingen fram till dagens överljudsplan skildras i nästa nummer.

Efter diverse underhandlingar och förberedelser började ASJ:s planer på flygplantillverkning ta fast form 1930, och hösten detta är organiserades en särskild avdelning av ritkontoret för flygplankonstruktioner. Senare omändras en del av verkstaden för flygplanstillverkning Den första konstruktionen vid ASJA (Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning), som den nya avdelningen kallades, blev ett tresitsigt högvingat sportflygplan benämnt Viking Det byggdes i två exemplar, varav det ena köptes av Stockholms-Tidningen och i många år gjorde tjänst som reportageplan. Slutligen nödlandade det i en åker med flottörerna på och reparerades ej. Det andra exemplaret såldes till en Stockholms-direktör Witte.

Viking 1 (t.h.) byggdes i två exemplar medan Viking 11 endast förekom i ett prototypexemplar.]]

Båda planen kunde utrustas med hjul, skidor eller flottörer

Första planet i sista minuten Viking skulle första gången visas offentligt på den stora luftfartsutställningen i Stockholm i maj 1931. Som alltid vid dylika tillfällen blev tidsnöden stor. För att få planet klart till visningen offrade dåvarande verkstadsingenjören för aeroplanavdelningen, Hugo Bertler, åtskilliga nattimmar med skruvnyckel och mejsel i hand, Viking blev också klar i tid och kunde sedan demonstreras på utställningen av Åke Schubert, då nyinflyttad till ASJA från Svenska Aero på Lidingö. Från Svenska Aero hade för övrigt tidigare kommit någon personal, bl.a. ingenjör Allan Hedström, som på ASJA tog hand om ritkontoret. I hans arbetsuppgifter ingick bl. a, att skissa upp varje detalj i flygplanen före renritning, att göra samtliga hållfasthetsberäkningar samt att utföra ritningsgranskning. Från Svenska Aero kom också snickare Martin Schöld och svetsare Walter Clausen, som blev de båda först anställda arbetarna på aeroplanavdelningen. Clausen tog där hand om svetsningsarbeten och Schöld om snickerierna. Flygplansbygge för hand Vid den tidens flygplansbygge fanns det också arbete för snickare. Skrov- och vingskelett var till stor del byggda i trä och ofta var kroppen fanerklädd. Man snickrade också ihop ett flygplan mer eller mindre för hand, berättar Schöld. Serietillverkning var det heller inte mycket tal om Detaljerna passades till individuellt, och när det var dags för montering hjälpte alle man på avdelningen till att få ihop delarna. Vid ungefär samma tid som Viking byggdes även två av Flygvapnet beställda övningsplan, benämnda ö 9. Enligt expertisen lär planet ha innehaft rekord ifråga om fulhet och klumpighet, till stor del beroende på specifikationerna Någon serietillverkning av planet förekom ej heller; det byggdes endast i en land- och en sjöplansversion. Montörerna tusenkonstnärer En större beställning på 20 plan fick däremot ASJA på licensbygge av den tyska Raab-Katzenstein Tigerschwalbe, i flygvapnet kallad SK 10. 1932 hade Svenska Aero övertagits av ASJ, och med överlåtelsen följde konstruktionen på jaktplanet Jaktfalken, ett för sin tid utmärkt flygplan med toppfart över 300 km/tim. En beställning på ett mindre antal Jaktfalkar kom 1934 frän Flygvapnet. Det var för övrigt första gången som stridsflygplan tillverkades vid ASJA.

Jaktplanet Jaktfalken byggdes vid ASJA i en mindre serie 1934. För sin tid var det ett utmärkt bra plan

Elegans och skönhet var ej utmärkande för ö 9

Vid denna tid hade nuvarande biträdande direktören vid Saab, major Elis Nordquist, tillträtt befattningen som chef för aeroplanavdelningen Avdelningen hade då omkring 70-talet anställda, berättar han. De större serierna hade nödvändiggjort en mer rationell tillverkning, men fortfarande fanns mycket av hantverksprägel kvar. Monteringsarbetet gjordes sålunda av två man som följde varje flygplan från det hopsättningen började tills planet rullade ut på fältet för provflygning. Att dessa montörer blev något av tusenkonstnärer, säger sig självt. SK 10 monterades i en hall som nu ingår i nuvarande provverkstaden (t.v.) Den fribärande takkonstruktionen med s k Törebodabågar var då en uppmärksammad nyhet.

Med på den tiden var Martin Schöld (överst) och Walter Clausen

Sefyr vacker fyrsitsare ASJA hade inte släppt tanken på egna konstruktioner, och 1934 lanserades Viking 11, ett fyrsitsigt högvingat sportflygplan, vilket liksom föregängaren köptes av Stockholms-Tidningen. Nu i kompanjonskap med Svensk Filmindustri. På detta plan nedlade Bo Lundberg, numera chef för Flygtekniska försöksanstalten, ett gott arbete. Det vackra planet, döpt till Sefyr, gjorde en toppfart av 235 km/tim och kunde utrustas både med hjul, skidor och flottörer. Det gjorde god tjänst i många år. Endast ett plan byggdes dock, ty någon marknad för en sådan produk-tion fanns tyvärr ej. ASJA fick alltså lita endast till licensbyggen. 1935 - 1937 tillverkades några mindre serier av De Havilland Tiger Moth, som sedan i många år användes som skolplan i flygvapnet under beteckningen Sk 11. Åtskilliga Mothar finns för övrigt fortfarande kvar ute på flygklubbar landet runt. En annan engelsk licens var det berömda engelska spanings- och störtbombplanet Hawker Hart. Det beställdes i det på deri tiden imponerande antalet av 18 stycken, Flygvapenbeteckningen var B 4, motorn en svensktillverkad Bristol/Nohab My VII på 630 hkr och toppfarten 270 km/tim. Hård Sk l2-beställning 1936 beslutades en utökning av flygvapnet och förutsättningarna för en svensk flygindustri att existera som självständigt företag blev större Som en följd här av fick ASJA en beställning på 20 plan av den tyska Focke-Wulf Stieglitz, men på villkor att planen skulle levereras på samma tid som om de beställts direkt från den tyska fabriken. Det var härda krav, men de klarades trots att instrumenten, som skulle sitta i planen, var bortåt en månad försenade.

ASJA deltog i några flygutställningar, bl a 1938 i Helsingfors, där den licensbyggda SK12 visades. Under vingspetsen står chefen för aeroplanavdelningen nuvarande direktör Elis Nordquist. Mannen med pipskäggen är Finlands dåvarande president Kallio.

Saab kommer in i bilden

Den tilltagande oron ute i världen gjorde att statsrnakterna sökte få fram en mera livskraftig svensk flygindustri, Efter hånvåndelse från regeringen bildades därför i april 1937 Saab - Svenska Aeroplan Aktiebolaget - i Trollhättan. Lokalerna för det nya bolaget var till en början Nyqvist & Holm, men byggnation skulle med det snaraste sättas igång vid Älvestad, dvs, där Saab-T nu ligger. Som ett första steg på väg mot en egen flygplanfabrik inköptes Sparmanns flygindustri på Essingen i Stockholm. Där fick ingenjör Kurt Lalander en eftermiddag order att omedelbart resa till Trollhättan för att ta itu med Saabs anläggningsproblem. Det var en rolig tid som nu följde, berättar ingenjör Lalander, Byggnader projekterades, och från Tekniska Byggnadsbyrån kom 200 man, som såg till att husen sköt som svampar ur jorden. Så småningom anställdes mera folk för de nya fabrikerna. Och licensbygge av det tyska tvåmotoriga bombplanet Junkers Ju 86 K, flygvapenbeteckningen B3, började, [[File:Storbeställning-08.jpg