SLUTET PÅ EN BILEPOK -sista Saab 96:an tillverkad
En bilepok är slut — den sista Saab 96:an har rullat av bandet. Totalt har över 730.000 bilar byggts av 96:an och dess föregångare. Modellen har slagit något av ett rekord då den tillverkats under trettio år. Under perioden har den inte bara hunnit bli ett uppskattat nyttofordon — den har också blivit en av världens mest framgångsrika tävlingsbilar med hundratals segrar i tävlingar av olika slag.
Saabs satsning på biltillverkning började som en räddning undan problem med minskad sysselsättning, då efterfrågan på flygplan väntades sjunka när andra världskriget slutade. Att man valde bilen som komplettering till flygplanet har en enkel förklaring. Att tillverka flygplan har stora likheter med att bygga bilar och man räknade med att kunna utnyttja det kunnande som fanns i företaget för den nya verksamheten.
Att bilproduktionen hängde tätt ihop med flygtillverkningen visade redan den första bilmodellens namn — Saab 92. Sifferbeteckningen ingick helt enkelt i den löpande sifferserie man använde för olika civila projekt. Numren närmast före var mycket riktigt två flygplan, 90 var trafikflygplanet Scandia, 91 ett skolflygplan, mest känt som Safir.
Man satsade på en liten bil. Den bilstorleken hade sålts bäst under tiden närmast före kriget och man anade att köparna även efter kriget skulle uppskatta den lilla, billiga bilen.
Framhjulsdrift gav sig också självt. Det var enda möjligheten att ge bra utrymme i en bil med små yttermått.
Tvåtaktsmotom kom inte heller av en slump. Det gällde för Saab att utveckla en bil från ingenting och tvåtaktaren är billigare både att utveckla och att tillverka än en fyrtaktsmotor. Dessutom sneglade man utan tvekan på de småbilar som sålts före kriget och där hade två-taktsmotorn varit populär.
Karossen fick en form som dikterades av luftmotståndet. Med en liten motor gäller det att hålla luftmotståndet så lågt som möjligt, för att bilen skall klara en hygglig fart med bra ekonomi. Karossen fick dessutom en konstruktion enligt samma princip som gällde för flygplanen, dvs. med ett självbärande skal, utan ram. Sedan man bestämt sig för hur den nya svenska bilen skulle se ut byggdes ett antal prototyper som utsattes för en intensiv provning. När man ansåg produkten i det närmaste klar kom en kalldusch
— argaste konkurrenten hade en bil i ungefär samma storlek på gång och den skulle enligt rykten komma att kosta 4.400 kronor på gatan.
Det var exakt den summa Saab hade räknat med att 92:an skulle kosta — i tillverkning!
I sista stund tvingade man den nästan färdiga bilen genom en våldsam bantningskur för att pressa priset. Här försvann bland annat bagageluckan.
Senare visade det sig att Saab hade räknat rätt på sin bil — den kom att kosta 7.200 kronor — 800 mindre än konkurrentbilen!
1947 visade man för första gången upp den nya bilen, till dess hade hela projektet varit hemligt. Mottagandet blev mycket mer entusiastiskt än man räknat med. Kunderna köade, men av olika skäl kunde man inte börja leverera bilar förrän ett par år senare.
1949 — samma år som de sista flygplanen, J 21:or, tillverkades i Trollhättan — började man också bygga 92:an. Till en början byggdes en förserie på 20 bilar ,och strax före jul 1949 startade den egentliga produktionen.
Bilarna gjorde succé. Visst fanns det brister, t.ex. det svåråtkomliga bagageutrymmet och den miserabla bakåtsikten, men bilarna uppskattades i alla fall av sina ägare. Vägegenskaperna förbluffade alla och snart nog blev bilen känd också genom sina tävlingsframgångar.
1952 kom det stora internationella tävlingsgenombrottet. Greta Molander tog då en seger i damklassen i Monte Carlo-rallyt.
Samma år modifierades 92:an. Till dess hade alla bilar lackats gröna — nu kom andra färger. Dessutom ändrade man bakpartiet, som nu fick en vanlig bagagelucka och en större bakruta.
1955 var det dags för nästa stora ändring. Den var så radikal att man också gav bilen ny beteckning — Saab 93. Den nya versionen hade en trecylindrig motor på 33 hästar, istället för 92:ans tvåcylindriga med 28 hästar. Samtidigt gav man nosen en ny form. Hjulupphängningen bak modifierades och fick samma utförande som den i princip haft sedan dess.
Den vassare motorn gjorde att bilen ännu bättre kunde hävda sig på rallyvägarna och det blev nyckeln till en ökad export. Från början hade man överhuvudtaget inte räknat med någon nämnvärd export — den svenska hemmamarknaden föreföll tillräckligt stor att svälja alla de bilar man kunde tillverka. Så började helt plötsligt förfrågningar komma från utlandet om den märkliga bilen och Saab startade bl.a. ett dotterföretag i USA. Man hade till och med diskussioner igång med Willys Jeep om en licenstillverkning
i Amerika, men av det projektet blev nu ingenting.
