Saab Sonett - sportbilsprojektet som kom av sig

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Hoppa till navigering Hoppa till sök

UrSaab-4html.gif Arkiv

SAAB Veteranerna


Elg7.JPG Text och foto Per-Börje Elg, arkivbild från Saab bilmuseum, december 2013

Saab Sonett
- sportbilsprojektet som kom av sig

Det började lovande, men det blev bara sex bilar.

Saab Sonett, eller Saab Sonett Super Sport som den då kallades, ”slog ner som en bomb” på Stockholms Bilsalong den 16-25 mars 1956. Knappt någon hade känt till det hemlighetsfulla sportbilsprojektet som Rolf Mellde i januari 1955 satt igång i en lada i Åsaka en bit utanför Trollhättan. En renodlad sportbil med teknik från Saab 93, men byggd kring en avancerad självbärande lättmetallåda med nitade aluminiumprofiler - på flygplansvis - som inte vägde mer än 71 kilo. Med kaross i glasfiberarmerad plast, åtminstone delvis formgiven av Sixten Sason som också, sägs det, lär ha gett bilen sitt namn när han, då han fick se den färdiga skapelsen, utbrast ”Så nätt!”

Som mången god skröna är det förstås inte riktigt sant. Sixten Sason hade utgått från Melldes skisser av hur bilen skulle se ut och hade föreslagit ”Sonett” som modellnamn redan på Saab 92, men då hade företagsledningen tyckt att namnet var ”alltför vekt”. Nu fanns bilen som passade till namnet.

Omvärlden var lyrisk, journalisterna förtjusta. ”Supersportvagnen Saab Sonett med plastkaross och lättmetallchassi och Saab 93-motor trimmad till 57,5 hk är god för en toppfart på minst 210 km/tim”. Det såg den ut för.

Snygg var den också. ”One of the handsomest in Europe” skrev Floyd Clymer i en av sina böcker.

I november 1956, efter ett internt PM från Rolf Mellde, tog Saab beslutet att bygga ytterligare fem provbilar. Dessa bilar byggdes av ASJ i Linköping och Katrineholm och tycks ha blivit färdiga under vårvintern 1957.

En av dessa bilar, ”en liten knallröd kärra som gav mersmak”, provkördes av Bengt O Allskog på Teknikens Värld som redovisade resultatet i nr 6-1957:

”Redan på stadsgatorna visade sig den 57,5 hästars trepipen besitta en aktningsvärd laddning krut. Det gällde att vara försiktig med trottelfoten. Motorn svarade ögonblickligen och med ett tjut som måtte vara ett arvegods från jaktplanet Draken ryckte framhjulen signaturen och resten av bilen med sig. Futtiga 650 kg behandlades som det vore en fjäder och det gällde att hålla ett öga på varvräknaren. Den är graderad till 7000 varv/min och den siffran tycktes ha en magnetisk inverkan på nålen, sak samma vilken av de tre växlarna det gällde. Dvs när vi kom ut på fri landsväg. - Styrningen är absolut direkt och ger en härlig känsla av kontroll över den temperamentsfulla bilen. Den är dessutom mycket lättstyrd trots framhjulsdriften. - Trots vagnens ringa vikt ligger den mycket bra på vägen och suger sig fast med ordentligt bett i vägbanan.”

Men det blev aldrig någon serieproduktion av den tvåsitsiga sportbilen. Den skulle ha blivit för dyr att tillverka, tävlingsreglementet ändrades och på våren 1958, på bilutställningen i New York i april 1958, presenterades istället en annan ”godbit” - Saab GT 750, en Saab 93 omgjord från familjebil till sportbil i sann granturismostil.

Alla sex finns kvar

Av de sex Saab Sonett som tillverkades finns idag alla sex kvar.

Den första bilen, den som visades på Stockholms Bilsalong 1956, finns på Saab Bilmuseum. Bilen är idag vit, men lär ursprungligen ha varit gul, dock inte samma färg som också fanns på den då nya Saab 93. Den hade vid premiärvisningen rattväxelspak och treväxlad låda, men byggdes senare om med fyrväxlad låda och växelspak på dörrtröskeln. Fyrtio år gammal, i september 1996, satte den här bilen nytt svenskt hastighetsrekord i klassen för bilar upp till 750 cc med 159,4 km/tim, körd av legendariske Erik Carlsson ”på taket”.

Bil nummer två var ljusröd (”tegelröd”) och gick till dåvarande generalagenten Philipsons som behöll bilen och ett tag hade den på sitt museum i Sollentuna. I mitten av 80-talet hamnade den i USA där den tidvis ägdes av Saab men också av bilentusiasten och Saab-chefen Robert Sinclair. Den kom sedan till GM och är än idag kvar i USA, nu ägd av en entusiast vid namn Tom Donney.

Bil nummer tre är den röda bil som ägs och används av Monica och Gösta Jakfors.

Bil nummer fyra var från början ljusgrön. Den fanns kvar på Saab till den 16 november 1961, då den såldes till ingenjören och bilentusiasten Sigvard Sörensson, då anställd på konstruktionsavdelningen. Han byggde om bilen till en tvåsitsig coupé, med egenhändigt ritad och byggd kaross i plåt. Resultatet presenterades bland annat i Teknikens Värld 1965. Den stilrena karossen var från början lackerad i vitt men blev senare omlackerad i rött. Bilen såldes och hamnade efter ännu ett ägarbyte 1966 hos Nils-Erik Landström i Småland. Den var då krockad men reparerades och användes sporadiskt ända fram till 1988 då den blev undanställd. Den då mycket förfallna bilen köptes den 27 juni 1996 av den tyske entusiasten Klaus Müller-Ott som efter en mycket omfattande renovering återställde bilen till ursprungsutförandet, bland annat med motorhuv och bakparti från originalbilen som Gösta Jakfors, efter ombyggnaden till Facett, köpt för att ha som reservdelar. Den ljusgröna (”giftgröna”) lacken var bevarad och gick att polera upp till nyskick. Den här bilen finns numera i Schweiz, hos René Hirsch - ägaren till trimningsfirman Hirsch - som också låtit bygga en replika på coupén, Saab Facett.

Den femte bilen var blå och finns, liksom den vita ”ettan” på Saab Bilmuseum.

Den sjätte och sista bilen som byggdes var vit med blå fartrand och var ett kort tag filmstjärna i en film med femtiotalshjältarna ”Biffen och Bananen”. Den spelades in på sommaren 1957, fick premiär den 6 januari 1958 och hade titeln ”Klarar Bananen biffen?”. Huvudrollsinnehavare var Åke Grönberg och Åke Söderblom. Bilen kom enligt uppgift till USA 1971 och bilentusiasten och dåvarande Saab-återförsäljaren Bill Jacobson som fortfarande äger den.

Förutom de här sex ”originalbilarna” har det under de senaste åren byggts två, mycket välgjorda replikabilar.

Historien om Saab Sonett, sportbilsprojektet som tog sin upprinnelse i en lada utanför Trollhättan, är onekligen ett stycke fascinerande bil- och kulturhistoria.

Källor: Per-Börje Elg: Saab 50 år - Alla bilarna 1947-1997 (Motorhistoriskt Magasin nr 3-1997); Per-Börje Elg: Unikt Sonett-möte vid Saabs bilmuseum (Motorhistoriskt Magasin nr 6-1998); Bengt O Allskog: Supersnabb Saab Sonett (Teknikens Värld nr 6-1957); Lars-Olov Olson: Saab Sonett I - en tvåsitsig öppen sportbil, minnen från 1955 och framtagning av Sonett 1 med chassinummer 1 (Arkiv, www.saabveteranernatrollhattan.com, 2012); Björn Svallner: Alla Saabs sportbilar (1983); Björn-Eric Lindh: Saab - bilarna de första 40 åren (1987); Klaus Müller-Ott: Saab Sonett No 4 (2005); Lennart Jarnhammar (red): Mr Saab (1999); Floyd Clymer: Treasury of foreign cars old and new (1957); Claes Johansson: Så mycket bättre... (Klassiker nr 4-2013); Jan-David Skavén och Per Alvestig: Historien om Saab Sonett - berättat av Saablegenden Rolf Mellde (Automobil nr 1-2000); Björn Karlström: Historiken om Sonett II, såsom jag såg den (Sonettvärlden nr 4-1990); Gunnar A Sjögren: Sonett II - några minnen och personliga synpunkter (Sonettvärlden nr 4-1994); Anders Tunberg: Saab debuterar i Mille Miglia (Autohistorica nr 2-1989); Stan Grayson: Saab: The Other Swede (särtryck ur Automobile Quarterly 1975); arkivbilder ur författarens samlingar och från Saab Bilmuseum.

Artikeln har tidigare publicerats i Motorhistoriskt Magasin nr 1-2015.

Artikeln har tidigare publicerats i Motorhistoriskt Magasin nr 1-2015.