1949 Hur Saab-92 växt fram
Vingpennor 1948-49 12, 01
Varför Saab tagit upp biltillverkning, varför det blivit en liten vagn och varför den fått just det utseende och de egenskaper den har skildrar här Saabs presschef Arne K r a b b e.
Varför har Saab just valt bilproduktion som supplement till sin flygindustri? Detta är en fråga, som ofta har framställts och nästan lika ofta besvarats med att de naturliga förutsättningarna varit utslagsgivande. Detta svar är dock så pass allmänt att en närmare definiering kan vara på sin plats.
Saabs strävan har alltid varit att söka skapa en inhemsk flygindustri, som vid behov kunde vara oberoende av utlandet. En inhemsk tillverkning av militärflygplan kräver emellertid numera även inhemsk framställning av reaktionsmotorer — en fabrikation som till stor del omfattar plåtpressningsarbeten. Dylika arbetsuppgifter är givetvis väl lämpade för Saab, men för en stor och jämn sysselsättning erfordras ett utfyllnadsobjekt. På detta måste man ställa kravet att det ingår i en egen tillverkning och icke är ett legoarbete. Som tillverkningsobjekt, är man dock van vid något dynamiskt, ”något intressantare”, och med den mentaliteten som bakgrund borde biltillverkning vara betydligt mera tilldragande. På denna väg kom man alltså fram till svaret på frågan om Saabs mest lämpliga komplementprodukt.
Redan hösten 1944 igångsattes en marknadsundersökning för möjligheterna att taga upp biltillverkning och hur bilen borde utformas för att man skulle lyckas. Marknadsundersökningen tydde på att de väntade allmänna ekonomiska påfrestningarna efter kriget och den alltfort pågående inkomstutjämningen skulle influera på marknaden till de mindre bilarnas favör. Statistiken visade också att i Sverige hade småbilarna redan 1933 börjat vinna på de stora. Främsta orsaken till detta var småbilens ekonomiska fördelar. Driftskostnaderna blir nämligen låga, eftersom bensinförbrukningen minskar i proportion till vikten. En småbil betingar naturligtvis också lägre pris än en stor vagn, ehuru detta ej sjunker i samma proportion till storleken som driftskostnaderna gör. Häri ligger nog tvärtom den största svårigheten för fabrikanten, ty även om priset i stort sett står i proportion till bilens vikt och mått så kostar dock en liten vagn mer per kilo än en stor. Detta beror på att flera detaljer är lika dyra för båda vagnsklasserna, t. ex. utrustning, beslag, klädsel, stoppning etc.
Saabvagnens utrymme är väl tillvarataget och ger både förare och passagerare känslan av att sitta i en stor vagn
Före kriget var Tyskland den största producenten av mindre bilar för den svenska marknaden, medan Amerika icke ägnat sig åt denna lättare vagnsklass, och den svenska fabrikationen hade ännu icke upptagit någon verkligt liten bil. Marknaden enbart i Sverige beräknades därför också vara lönande för produktion. Alla dessa förhållanden talade för att Saab skulle inrikta sig på en liten bil, men man stannade inte härvid utan satte som mål att åstadkomma en liten bil med billiga driftskostnader, vilken skulle ge passageraren känslan av att sitta i en stor vagn.
Sedan typvalet således var klart kunde prototyparbetet igångsättas, vilket skedde hösten 1945. Efter ungefär ett år påbörjades det egentliga konstruktionsarbetet och samtidigt beslöts också att specialmaskiner skulle anskaffas och serieverktyg tillverkas. Redan under de första funderingarna på bilen undersöktes de tekniska möjligheterna att förbättra småbilsklassen. Under projekt- och konstruktionsstadiet intensifierades detta arbete, och man kom — naturligtvis — mycket snart underfund med att en aerodynamisk utformning skulle kunna öka accelerations- och backtagningsförmågan med icke mindre än 50 %. Dessa egenskaper kunde också genom en 20 %-ig ökning av motoreffekten höjas med ytterligare 50 %. Med de fordringar man satte på vagnens prestanda uppkom emellertid stora svårigheter att hålla bilens volym nere, men detta löstes elegant genom att man placerade motorn på tvären framför framaxeln.
Något avkall på den aerodynamiska utformningen fick inte göras, ty de omständliga vindtunnelproven bevisade den höjda accelerations- och backtagningsförmågan. Utrymmet inne i bilen för 4 personer kunde ändock göras stort genom att sätena placerades lågt, och bilen blev som en idealisk damsko — liten utvändigt och rymlig inuti. Utan att pruta av på fordringarna för prestanda kunde hjulbasen hållas så kort som 2,45 m och den totala längden 3,85 m. För att hålla kostnaderna nere bestämde man sig för en 2-taktsmotor och för att ge bilen goda köregenskaper infördes framhjulsdrift. Priset ville man hålla nere och man har också lyckats därmed trots att bilen försetts med synkroniserad växellåda, hydrauliska bromsar, rattväxel, gedigen och sober inredning, komplett instrumentbräda etc. Torsionsfjädring infördes också så att bilens vägegenskaper blev ypperliga. Bilen utfördes med stålkaross och då självbärande utan ram.
Av ekonomiska skäl valde man tvådörrtypen. Saab-92, som bilen kallas, är en typiskt europeisk vagn och utöver de goda egenskaper, som ovan framhållits, kan man tillägga andra — t. ex. den fullständigt släta undersidan, som inte enbart fyller sin del i reduceringen av luftmotståndet utan också skyddar bilens vitala delar mot smuts o. d. Reservhjulet har en ganska originell placering i ett speciellt fack under bagageutrymmet i vagnens bakre del och är tillgängligt genom en ytterlucka. Ytterligare en intressant detalj är domkraftsarrangemanget. Vid ett ringbyte placeras domkraften i ett fäste under bilens ena långsida. När denna sida lyftes upp av domkraften sjunker de torsionsfjädrande hjulen tillräckligt mycket för att bli lätt åtkomliga. En annan finess är att motorhuv, reservhjul samt verktygsutrymme låses inifrån och alltså är oåtkomliga när bildörrarna är låsta. Saab-92 är treväxlad (tre fram och en back) och, som tidigare nämnts, utrustad med rattväxel och synkronisering mellan tvåan och trean. Då bilen har frihjul kan man växla från trean till tvåan utan urtrampning, vilket är mycket fördelaktigt vid stadskörning.
Bilens släta undersida är lätt att hålla ren, bjuder stora aerodynamiska fördelar och underlättar körning i djup snö. Domkraftsfästet mitt på långsidan är en av finesserna för Saab-vagnen
Fyra provvagnar har byggts hittills och dessa har undergått de mest skiftande prov. Glädjande nog har bilen genom dessa bevisat alt prestanda och skönhet kan kombineras även med ekonomi. Bränsleförbrukningen är knappt 0,7 l/mil. Bland övriga tekniska data kan nämnas att bredden är 1,6 m, höjden 1,45 m och vikten 805 kg. Motorn på 24 hk har ett högsta varvtal av 3.800 varv/min. och en cylindervolvm av 764 cm3. Däckens dimension är 5" x 15". Slötdämparna av teleskoptyp ger vagnen mjuk, behaglig gång. Vändbarheten är stor, vilket framgår av att vänddiametern endast är 11 m. Topphastigheten slutligen ligger på drygt 100 km/tim.
Intresset för bilen är stort även utomlands och bilbolagen har faktiskt tävlat om att få agenturen, varför försäljningen av Saab-92 inte lär vara något besvärligt kapitel. Endast 17 % av bilens grundpris är import och detta t. o. m. till stor del från länder, som inte har hårdvaluta. Saab vagnen är sålunda i största utsträckning byggd av svenskt material och är dessutom i hög grad en ren Saab-produkt. Endast halvfabrikat som t. ex. elektrisk utrustning och bromsar köpes nämligen färdiga utifrån. T övrigt kommer bilen helt och hållet till bos Saab, som gör maskinarbete, plåtpressning, inredning, montering och även tillverkar motorn.
Bilprojektet har tillkommit för att sysselsätta personalen och därför är del glädjande alt märka det intresse, som alla inom företaget hyser för Saab-92. Blir man inkörd på bilmarknaden får man snabbt stor marknad — men intresse och arbete fordras, ty konkurrensen är hård och toppansträngningar fordras av alla. Men vi bör ha stora utsikter all lyckas, ty Saab har i bilen gjort ett gott val. Saab-92 har möjligheter att bli en världsartikel.
Motorhuven fälles upp framåt (översta bilden), varigenom hela motorinstallationen ( nedan) blir lätt åtkomlig. Reservhjulet förvaras väl skyddat i ett lättåtkomligt, inifrån låsbart fack
FRÅN IDÉ TILL SERIEVAGN
Dessa två sidor berättar i bild Saab-bilens väg från idé till färdig produkt. I lera formades det första utkastet (bild 1 och 2), som diskuterades, ändrades och förbättrades till dess prototypen kunde ta gestalt i träjiggen (bild 3). Denna urprototyp, 92001, (bild 4) genomgick intensiva prov, resulterande i fortsatta modifieringar, som även omfattade exteriören. Konstnären Sixten Sasons eleganta penna gav åt vagnen alltmera svepande linjer (bild 5 och 6) och dessa bildade underlag för nästa provvagn (92002), vars trämall för plåtformningen framgår av bild 7. Snart var också 92002 (bild 8) klar för omfattande landsvägsprov, som fastlade konstruktionernas ändamålsenlighet och uppdagade dolda bristfälliglieter. Nödvändiga modifieringar blev en sista finslipning av serieprototypen (bild 9) — en svensk kvalitetsbil i småvagnsklassen hade kommit till.