2011-05-31 Kinnekulleresa

Med avfärd 8.15 från kommunhuset och sen 8.30 från Edsborgs parkering for vi i Enströms buss mot Kinnekulle i varmt och soligt väder, men med åskvarning. Kinnekulle är ett av de många västgötabergen som bevarats tack vare det hårda diabaslagret som ligger överst och skyddar de ömtåligare sedimentära bergarterna som ligger under. Det stora inslaget av kalk i marken är orsaken till dess unika växtlighet. Högsta punkten ligger 306 m.ö.h.

Strax före Lidköping steg guiden Ewert Jonsson, som jobbat på Marabou, i njutningsbranschen som han sa, ombord utklädd i ”Arn-dräkt” med tre kronor på ryggen. Han skulle vara med oss hela dagen och hade med ett svärd för att skydda oss!

Han berättade hela resan om både nutid och dåtid.

Förbi Lidköping mot Kjällby, strax före berget, där bl. a. Fazer har en brödfabrik och Dafgård tillverkar bl.a. Gorbys och Billys. Förbi herrgården Blomberg uppe på Kinnekulle, där vi svängde vänster in på en liten enkelspårig väg med många mötesplatser fram till Råbäcks slott. På vägen passerade vi några herrgårdar såsom Hjälmsäter, i vars närhet guckuskon blommar i början av juni, och Trolmen.
Vid Råbäck svängde vi upp till Munkängarna och drack ”bussfika”. Guiden lämnade oss och följde med bussen och vi promenerade genom skogen och njöt av mängden ramslök som bildade grönvita mattor under de lummiga träden. Utan guiden kom vår skara lite på villovägar så vi kom inte dit bussen kört utan passerade Råbäcks station och bussen fick hämta oss i närmare herrgården. Guiden lovade sen att aldrig lämna oss!

Vidare till Hällekis säteri, som nu ägs av en greve Klingspor, där vi stannade och gick runt i en välordnad botanisk trädgård som ligger i växtzon 1! Här finns en rosenträdgård och 300 olika perenner och en mängd exotiska träd, bl a ett Ginkoträd och Linné passerade här före oss, dvs. 1746! Namnet Hällekis lär komma av namnen på två jättar, Hälle och Kisa.

På väg mot lunchen på Kinnekullegården passerade vi Hannu Sarenströms hus och några vägar som såg obefogat stora ut. De hade använts som transportvägar till kalkbrottet som nu är nerlagt. Vägen till restaurangen gick nästan till bergets topp, förbi en slalombacke. Buffén gjorde att man kunde äta sig rejält mätt! Härifrån hade man storartad utsikt över slätten mot Götene.

Efter kaffet for vi ner till Hällekis samhälle. Där besökte vi Falkängens hantverksby. I åtta gamla arbetarbostäder håller ca 80 hantverkare till och säljer allehanda olika hantverk. I ett hus hittade vi en trollhättebo som visade sina slöjdalster. Här är även vandrarhem och konferenslokaler.

Så for vi väster ut till Forshems kyrka, som i samband med korstågen invigdes till den Heliga Gravens ära och som är en utbyggd korskyrka, delvis från 1100-hundratalet. Kyrkan besöktes av Jan Guillou när han höll på med Arn-böckerna och fann här anknytningar till tempelriddarna i relieferna över dörrarna. När vi stod här utanför och hörde Ewert berätta så dök det förebådade åskvädret plötsligt upp och när det började regna tunga droppar gick vi in i kyrkan. Där berättade Ewert vidare, bl a lite om att på Triumfkrucifixen från 1100-hundratalet framställs Kristus väldigt mager och lidande medan han på de från senare århundraden blir allt mer välmående. Hål i dopfuntar visar att de är från 1100-talet. Senare tiders dopfuntar tillät inte detta hål eftersom det heliga vattnet inte fick rinna ut på golvet utan skulle hällas på en grav. Ewert berättade lite roliga historier när han såg att regnet fortsatte. Till slut blev det uppehåll och solen kom tillbaka. När vi kom ut berättade han mer om reliefer och visade på ett inristat malteserkors samtidigt som det hördes åskmuller norröver. Tvärs över vägen låg ett litet stenmuseum där vi tittade på en mängd liljestenar (ca 180cm höga stenar med kurviga reliefer som ibland kallas livets träd och kan ha inspiration från Bysans) innan vi for vidare mot Husaby kyrka. Passerade några gamla kyrkor på vägen, Fullösa, Bonum och Skälvum.
Vid Götene berättade Evert att den största industrin här är Arla, som gör torrmjölk och ost.

Vid Husaby kyrka berättade Ewert mer spännande historia. Den äldsta delen från slutet av 800-talet har även varit ett försvarstorn. När vi stod framför ingången surrade en massa bin kring oss, som verkade bita loss något från kalkväggen.
Vid en källa i närheten lär Olof Skötkonung vara döpt och blev Sveriges första kristna kung. Trakten kring Husaby stod högt i rang med en kungsgård som Olof S. skänkte till den engelske missionsbiskopen Sigfrid, han som döpte Olof S. Olofs pappa hette Erik Segersäll, som är omnämnd av både Snorre Sturlasson och Adam av Bremen. Båda två är dåtida hisorieskrivare. Adam av B. hade en ”sagesman” som flytt till Sverige reste 7 dagar för att komma från Skåne till Skara. Han skriver att ”I Svionernas land härskar goterna” vilket skulle innebära att tidiga kungar i Sverige kom från vår del av landet.

Efter mycken intressant historia vände vi hemåt, lämnade Ewert i Linköping och var åter i Thn vid halv fem.

Noterat av Göran Jönsson

OBS Du kan klicka på bilderna för att förstora dom !