2013-08-29 Resa till Lurö

Torsdagen den 29 augusti var det dags för Saabveteranernas årliga båtresa, även i år rönte resan stort intresse, och var fullbokad redan tre månader i förväg. Ett glatt och resesuget gäng äntrade tidigt på morgonen bussen vid Saab museet. Bussen skulle ta oss till Värmlandsnäs och Lurö skärgård. Under bussfärden till Ekenäs, där båtresan skulle starta, gavs information om Lurö och Lurös historia ända från 1100-talet.

Lurö är en ö i mellersta Vänern och ingår i Lurö skärgård som består av cirka 250 öar och ligger i Eskilsäters socken i Säffle kommun. Vänerns skärgård är Europas största insjöskärgård, och Lurö ligger på gränsen mellan Dalbosjön i väster och Värmlandssjön i öster med åtta mil till Vänersborg och lite längre till Kristinehamn. Ön har varit bebodd sedan järnåldern, och odling har ägt rum fram till mitten av 1950-talet. 1989 gjordes arkeologiska utgrävningar som visade att ruinen på ön var från 1100-talet och var resterna av en romansk absidkyrka. Munkar på pilgrimsfärd till Trondheim rastade på Lurö. Dessutom, tror arkeologer och kyrkohistoriker, att där också funnits ett kloster. Av ett tidigare tegelbruk finns bara lämningar kvar.

Ön är till stor del privatägd av två släkter; en bofast familj finns kvar året om. Övriga bor där bara på sommaren. Fyren på ön, Stånguddens fyr som byggdes 1864, är numera automatiserad. I fyrvaktarens jobb ingick fram till 1981 – då SMHI satte in en automatisk station – rapport av väder morgon och kväll. Stationen är nu tagen ur bruk. Elektricitet installerades inte på ön förrän 1959, men redan 1931 infördes telefonnätet. På ön finns inga vägar utan bara stigar. Kor och får fraktas till ön på sommarbete för att ge ett öppet landskap. På ön finns rådjur, som simmat över. Älgar simmar också över för betets skull, men stannar inte kvar.

En dramatisk händelse inträffade 1963 när passagerarbåten Diana gick på grund och 68 personer fick räddas över till ön och inkvarteras tills de kunde hämtas av räddningsbåten Hjalmar Branting. Många av dem var amerikaner och äldre människor, men ingen blev skadad. På den tiden fanns inga räddningsflottar. Båten fick slagsida och drev av grundet och fick i sjunkande tillstånd bogseras in till en grund vik.

Väl framme i Ekenäs bjöds vi på kaffe och fralla, innan vi delade upp oss i tre båtar för en timmas färd genom skärgården ut till Lurö. Färden gick genom trånga farleder med grynnor alldeles vid sidan av båtarna i en väldigt vacker natur. De som ville vandra över ön, en promenad på cirka 3 km, steg av vid Stenstaka där det också ligger ett vandrarhem. Övriga följde med båtarna till Basteviken, där Café Luröbryggan ligger. De som promenerade fick uppleva en delvis svårvandrad stig och se resterna av tegelbruket, ängar, skogar, ett gammalt pumphus för reglering och bevattning av åkrarna samt se en gammal klosterruin.

Lunchen inmundigades på Café Luröbryggan där vi fick varmrökt lax med potatissallad, grönsallad, bröd och avslutades med kaffe.

Båtarna skulle avgå kl. 15:00 från Basteviken, så där fanns tid för promenad till fyren längst ut på Lurö.

Utfärden från Ekenäs hade skett i skärgårdens västra del och för att få mer av naturen gick återfärden genom den östra delen av skärgården. Väl åter på fastlandet bordade vi åter bussen och kunde konstatera att vi haft ett härligt väder med växlande molnighet och en del sol. In över land hade vi sett mörka moln och efter någon mils körning mot Säffle kom det en regnskur. Vi stannade på en rastplats strax efter Åmål för en efterlängtad fika och då sken solen igen. Vid 19-tiden var vi tillbaka vid Museet och Trollhättan efter en 12 timmars resa.

Uno Dahl

OBS Du kan klicka på bilderna för att förstora dom !