2014-03-13 Segeltur i Medelhavet

Från SAAB-veteranförening Trollhättan
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Föredrag och musik av Ulla och Roger Svensson den 13 mars 2014 på Saabmuseet

Ulla och Roger Svensson hade en dröm om att segla jorden runt!

De är båda från Skaftö och bor i Grundsund och båtar har alltid varit ett naturligt inslag i deras liv. När barnen flyttat hemifrån började de fundera på att förverkliga drömmen om en långsegling. För att göra detta möjligt sålde de sitt fina hus vid vattnet och flyttade till ett mindre. De upprustade sin segelbåt, en Malö 106 från Orust 1986 års modell, med ny motor, radar, solpanel mm. Drömmen närmade sig ett förverkligande. Då hände något som nästan satte stopp för äventyret. Ulla fick diagnostiserat en reumatisk ryggsjukdom och de förstod att nu kanske allt gick i stöpet!

Tack vare en förståndig läkare, som fick dem att i stället för att ge upp, göra ett äventyr ändå som var något mindre påfrestande. I stället för att segla jorden runt planerade de en segling i Medelhavet under tre år.

I augusti 2007 gav de sig iväg söderut, men att segla över Biscaya i september, då det stormar väldigt, är inte att rekommendera, de seglade istället till Kiel där båten sattes på en lastbil och transporterades till Koper i Slovenien. Där sjösattes båten i Medelhavet och äventyret började.

De seglade söderut längs Kroatiens kust. Bl.a genom nationalparken Kornati, bestående av 150 öar. Sista hamn i Kroatien blev i den vackra staden Dubrovnik och därifrån planerades en lite längre etapp till Korfu i Grekland. Halvvägs möttes de av dåligt väder och kursen sattes istället till Brindisi i Italien.

På havet gäller det att ta hänsyn till vädrets makter! Det blev en oplanerad men trevlig vecka i Italien innan vindarna förde dem till Grekland och Lefkas marina där de tillsammans med 35 andra övervintrande båtar, med besättning, skulle tillbringa första vintern.
Sällskapslivet var trevligt. Roger startade en musikgrupp, Ulla läste grekiska, man fiskade bl a bläckfisk och tog många kortare seglatser i den fina Joniska arkipelagen.
I januari gjorde de en 2 veckors segling i Odysseus fotspår och besökte bl.a öarna Kefalonia och Ithaka. Mimosa och mandelträden stod i full blom, havet var kristallklart och inte en enda turist sågs till. Vackert och fridfullt!

I mars lämnade de Lefkas och seglade in i Korintbukten under en lång bro, som heter Rio–Antirrio-bron och är världens längsta flerspannsbro. Ca 2,8 km! Här besöktes många små trevliga hamnar, där de fick ta del av det grekiska livet såväl till vardags som fest. På grekiska nationaldagen dansas och spelas det på gator och torg! De besökte den forngrekiska staden Delfi, en gång kallad jordens mitt. Förr vallfärdade människor från hela världen hit för att få råd och spådom av framtiden av oraklet i Delfi. Så gjorde även våra seglare- som spåddes fina år på haven! Trots allt underbart de fick uppleva, människor de mötte och friheten att segla vart och hur långt man vill så finns det ett vardagsliv ombord. T.ex är det få ställen som erbjuder tvättservice så allt får tvättas för hand, Ulla tvättar och Roger sköljer innan tvätten hängs upp på linor spända kors och tvärs på båten. Ingen vacker syn men nödvändigt.

På väg mot Korintkanalen fick de sällskap av ett stim med 16 delfiner. Vilken glädje att se dem simma och hoppa i bogsvallet! Korintkanalen är mer än 6 km lång, 21 m bred och 87 meter hög. Bygget påbörjades av 6000 slavar och krigsfångar under ledning av kejsar Nero år 67 f.Kr. De kom halvvägs då Nero avrättades och bygget stannade upp. Först efter Suezkanalens invigning, 1869, togs bygget upp igen och kanalen invigdes 1893! På andra sidan kanalen är man ute i den grekiska övärlden som är ett paradis för seglare! I Ermioni hamnade de mitt i ett grekiskt påskfirande. Gatljusen i hamnen släcks, byborna samlas och operamusik strömmar ut ur kraftiga högtalare. Alla fiskebåtar åker runt runt med ljusbloss innan de tänder på en flotte med något som från håll liknade en ”fågelskrämma” . Det var Judas som enligt tradition skulle brännas på bål. Det hela avslutades med ett jättefyrverkeri som kunde beses från sittbrunnen. Förstaklassföreställning helt gratis! Många öar besöktes, de badade i källor med 44 graders hett vatten, promenerade på åsnestigar och njöt av lugnet i mysiga små byar.

Oftast ankrade de upp i en vik, för att slippa hamnavgifter men just i Grekland besöktes flera nybyggda hamnar som finansierats av EU-pengar. De flesta har stått klara i flera år, el och vatten framdraget. Servicebyggnad klar men låst. Ingen har tagit på sig att driva verksamheten när EU-pengarna tagit slut! Bra för seglare med låg budget men just då oförståeligt. Mycket lättare att förstå idag när man vet hur det ligger till med den grekiska ekonomin.

Ulla och Roger lärde sig att starta tidigt på morgonen med seglingen då det oftast var rätt lugnt. Framåt dagen blev det ofta för blåsigt och för gungigt för värkande rygg. På den lilla ön Arki, söder om Samos blev de bekanta med några invånare. Sonen i familjen skulle gifta sig och de fick en inbjudan till bröllopet, men först skulle alla i byn samlas framför en liten ”tjock-tv” uppställd på ett bord i hamntavernan. Det vankades fotbollsmatch mellan Grekland och Sverige. Sverige vann och sen var de inte inbjudna till bröllop längre!

I början av augusti seglade de över till Turkiet. Högsommar. Vissa nätter blev det som svalast 32 grader ombord. Många svalkande dopp i det 31 gradiga vattnet blev det! Seglade sen vidare till Kemer, en mycket populär vinterhamn för långseglare från hela världen.

Vintern 2008-2009 låg där 55 båtar från UK, USA, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, Holland, Sverige, Norge m.m.
Hittills hade de seglat 1714 sjömil, ca320 landmil. Här blev det trevligt socialt liv med andra seglare och lokalbefolkningen. De gjorde utflykter, var med i syjunta, anordnade på loppis, spelade musik, läste turkiska, dansade squaredance, quiz och långpromenader. Firade Lucia med svenskt luciatåg, jul med tomte och nyår med magdans på turkiskt vis.
Årets första dag började med ett dopp i havet och en timma senare befann de sig, via buss och gondollifttur, ovan molnen på den snöklädda bergstoppen intill Kemer. Båten togs upp på land där de tog bort en massa påväxt från köl och propeller, putsade och målade.

Så kom våren 2009 och de seglade nu västerut igen. Innan avfärden var det dags att ta farväl av alla nyfunna vänner. Snyft! (Roger spelade: ”Lets say goodbye with a smile”)

Vid inseglingen till Rhodos hamn hörde de svenska röster på VHF:en, det var 2 svenska och 1 norsk båt på väg hem efter en 3 års jordenruntsegling. Det blev spännande att höra om deras äventyr. På vackra ön Amorgos besökte de ett kloster inmurat högt upp i en klippa. Där bor 2 munkar året runt som hälsade dem välkomna in och bjöd på kaka och hemgjord klosterlikör. Ö efter ö i vackra Kykladerna avverkades innan de avslutade greklandsseglingen med ett besök i Kalamata. Därifrån hyrde de bil och åkte genom olivodlingar och vackra landskap till den gamla staden Olympia. Här tänds än idag den olympiska elden inför varje kommande OS. Seglen hissades igen och nu gjorde de äventyrets längsta seglats som varade i 3,5 dygn från Kalamata till ön Malta.

Sommaren 2009 bjöd på underbara seglingar och ö efter ö angjordes. Sicilien och därefter vulkanön Stromboli som seglades förbi för att se den glödande lavaströmmen som rinner ut en gång i kvarten. Sen till Italienska fastlandet för att besöka den begravda staden Pompeji varifrån man ser vulkanen Vesuvio, som begravde staden i aska år 79 e. Kr. På ön Capri ankrade de upp i en vik, i stället för på en plats i marinan som kostade 1200 kronor/natt. Det blev att ta dingen in för att bese den vackra ön och besöka svensken Axel Munthes vackra villa som idag är ett museum. Från en hamn tog de tåg till Rom och tog en rundtur med buss. Seglade vidare till ön Elba där kejsaren Napoleon satt i exil 1814-15. Vidare till Korsika (Frankrike) och Sardinien (Italien). Här var vattnet fantastiskt klart. Vidare västerut till de spanska öarna Menorca, Mallorca, Ibiza och Formentera. I september seglade de till spanska fastlandet och följde dess ostkust söderut till Costa del Sol- Solkusten, Här fiskade de makrill, var med på spansk fiesta och träffade trevliga spanjorer. Seglade sen vidare västerut i lugnt väder till Gibraltar och ut i Atlanten där de för första gången fick känna på tidvatten och skillnad mellan ebb och flod.

Sista vintern som långseglare skulle tillbringas i den spanska staden Sevilla och för att ta sig dit fick de gå för motor upp längs floden Guadalquivir, en tur på 55 Nautiska mil eller 657 kilometer. I flodinloppen blev de bordade av spansk kustbevakning som genomsökte båten så att de inte förde med sig flyktingar från Afrika. Färden avslutas med en sluss och en broöppning innan man nådde Club Nautico belägen i centrala stan. Vinteruppehållet blev fantastiskt i denna vackra stad, som sjuder av liv, kulturella aktiviteter och sevärdheter. Tapasbarer, flamencodans, ja till och med en IKEA-butik som kunde förse dem med sill, lax och knäckebröd till svenskt julbord!
Spanjorerna var väldigt gästvänliga och här fick de vänner för livet, flera av dem har kommit på besök till Grundsund.

Efter vinteruppehållet var det dags att påbörja hemseglingen, och de seglade längs Algarvekusten och Portugals västkust. Här gäller det att noga studera väderprognosen för dyningarna går höga och avstånden mellan hamnar är långa. Fortsatte norrut och kom till Spanien igen. Här råkade de åter på spanska Kustbevakningen, som är hård och noga med att ingen för in flyktingar denna väg. Här fick Ulla nytta av sina spanska språkkunskaper och berättade att hon hade två bröder som jobbade för svenska Kustbevakningen och då blev de genast vänliga!

För att runda Spaniens nordvästra hörn passerar man Costa del Muerte = dödens kust. Säkerligen har många sjömän fått sätta livet till i denna karga kustremsa där hela Atlantens vågor rullar in. Våra seglare valde en lugn dag och seglader tryggt in i A Curuñas hamn och fick in glad överraskning då det visade sig ingå 3 flaskor lokalt vin, vitt, rosa och rött, i hamnavgiften! I juni 2010 var det dags att passera den beryktade Biscaya-bukten. Även om vindstyrkorna var i drömstyrka, för en seglare, så gick Atlantens dyning hög.

Seglingen tog två och ett halvt dygn och det var en mycket nöjd besättning som angjorde hamnen i franska Concarneau lagom till midsommarafton. Här avnjöts fina skaldjur till mycket fina priser, något svenska västkustbor saknar i Medelhavet! Och har man dessutom korsat Biscaya, ja då fick de sköljas ner med äkta fransk champagne! I farvattnen längs franska Bretagnekusten och in mot Engelska kanalen gällde det att räkna rätt i tidvattenstabellerna för här var skillnaden mellan ebb och flod upp till 12 m!

Nu började hemmet komma närmare. Vidare till ön Jersey, som ligger nära Frankrike, där det fanns en tröskel i inloppet, som gjorde att man bara kunde segla in vid flodvatten! Vidare till Dieppe förbi Belgiens kust och sen in i Hollands kanaler, där det finns en s.k. stående mastrutt. 16 slussar och 87 broöppningar senare seglade de ut i Nordsjön och besökte ön Helgoland innan de tog Kielkanalen och sen kunde segla i bekanta danska vatten ända upp till Skagen och hem till Sverige. Hemma igen i augusti efter 5700 sjömil (= ca1055 landmil).

Borta i tre år med endast korta hemmabesök för att se till ”läget”.

Fulla av fantastiska upplevelser och intryck genom en annorlunda segeltur!

Under berättelsen visade Ulla bilder från resan och Roger spelade och sjön bl a ”När jag var en liten pojke med båten dröm” , Lets say goodbye with a smile” och ”I have been sailing…”.

Efter detta fina äventyr jobbar Roger vidare med sitt snickeri och Ulla är tyvärr fortfarande sjukpensionär och de bor kvar i Grundsund och har kvar båten och seglar så ofta de kan.

:Noterat av Göran Jönsson, sekr.

OBS Du kan klicka på bilderna för att förstora dom !