2015-05-19 Resa på Dalslands kanal och DVVJ Järnväg
Resa på Dalslands kanal och DVVJ järnväg med Saabveteranerna 19 maj 2015
Tisdagen den 19 maj åkte Saabveteranerna på en resa för att uppleva Dalslands kanal och Dal Västra Värmlands Järnväg också kallad De Vackra Vyernas Järnväg. Resan rönte ett mycket stort intresse, och var fullbokad redan mer än fyra månader i förväg.
Ett glatt och förväntansfullt gäng satt och kurade i sina bilar i regnet innan Peter Bäckström kom och öppnade museet och alla kunde vänta inomhus på att bussen skulle komma. Det regnade ganska kraftigt när vi äntrade bussen, men SMHI förutspådde att regnet skulle minska.
Under bussfärden till Håverud gavs information om Dalslands kanals tillblivelse och historia och om Järnvägens bakgrund. Bussen tog oss i ett regn som började avta när vi närmade oss Håverud.
Busskaffe avnjöts vid bron över akvedukten i ett lätt duggregn. Efter kaffepausen ökade regnet och vi bordade båten i väta. Båten var kanalbåten M/S Storholme. När vi kastade loss från bryggan och gick in i första slussen blev vädret bättre och när vi gick igenom akvedukten upphörde regnet och så småningom fick vi växlande molnighet. Akvedukten är en vattenbro i stål ihopsatt med 33000 nitar. M/S Storholmen byggdes 1896 och har gått på kanalen sedan 1937. Båten var från början ångmaskindriven men har senare försetts med en modernare dieselmotor.
Under 1700-talet växte flera järnbruk upp längs Upperudsälven. Bruksägarna vid Billingsfors och Dalsland-Nordmarken strävade att kanalisera Upperudsälven och detta var en blygsam början att bygga en kanal. Under det följande århundradet utvecklades järnhanteringen snabbt och i Dalsland-Nordmarken fanns år 1850, 9 järnmanufakturverk, 1 masugn, 4 stålverk, 13 stångjärnshammare och valsverk. De flesta bruken och sågarna låg vid de forsar där slussarna finns idag.
Kanalen byggdes 1864 - 1868 under ledning av Nils Ericson och klarades av fyra år mot beräknade sju-åtta. Karl den XV invigde kanalen i september 1868 under stort jubel.
Hela kanalen består av 17 slusstationer med 31 slussar. Kanalsystemets längd är 250 km varav endast ca 12 km är grävd eller sprängd kanal. Systemet sträcker sig från Köpmannebro vid Vänern via de dalsländska sjöarna Råvarpen, Laxsjön, Lelång in i sydvästra Värmland via Foxen, Töck och slutligen Östen och bileden Snäcke kanal. Forssträckan mellan Bengtsbrohöljen och Laxsjön kallas Höljerudsforsarna och är ett naturreservat. Till kanalsystemet räknas även sjöarna Stora Le samt Västra och Östra Silen. Via båtlift vid Strandviken i Stora Le (vid Nössemark) kan båtar fraktas med lastbil till Halden i Norge för vidare färd ut via Idefjorden och Svinesund till Skagerrak. Nivåskillnaden mellan Stora Le och Vänern är 66 m. 17 meters segelfri höjd erbjuds (20 meter längst i söder och mindre norr om Lelången). Det gör att segelbåtar kan användas, till skillnad från många mindre kanaler i Sverige, men man måste beakta att maximalt tillåtet djupgående är endast 1,80 m, max båtlängd 22,75 m och max bredd 4,05 m. Hastighetsbegränsning 2,5 knop.
På resan till Bengtsfors passerade vi 16 slussar, ett antal broar och höjde oss 33 meter. Alla slussar utom en var eldrivna liksom alla broar. Vid långbron strax efter Dals Långed var det dock problem med elen på en slussport, så den fick vevas för hand och hela däcksbesättningen fick hjälpas åt för att för hand öppna porten. På sjön Råvarpen var dags för lunchen som bestod av förrätt: Islands matjessill med tillbehör, smör och bröd. Varmrätt: Helstekt kotlettrad/nöt stek, rödvinssås kokta grönsaker och potatis.
Under färden fick vi se Dalsland från sjösidan på en över hundraårig kanalled och färden gick över sjöar och genom smala kanaler in i norra Dalslands tjusiga värld. Scenarierna växlade mellan orörd natur, gammal bruks- och herrgårdsmiljö och idyller.
Skepparen var också en väl påläst guide som berättade om båten, kanalen och om det vi passerade under färden.
Väl framme i Bengtsfors blev det en vandring i solsken från hamnen till järnvägsstationen. God service så de som hade svårt att gå blev körda i bil.
Vid stationen steg vi på två ihopkopplade rälsbussar. Bussarna var byggda 1957 och drevs av Scania motorer. Körning efter turlista hade inte startat för säsongen så vi hade chartrat bussarna. Lokföraren hade varit ute och provstartat motorerna i förväg eftersom det var årets första resa.
Resan blev en nostalgitripp med ljud från motorerna och det typiska dunkandet från skenskarvarna. Lokföraren tutade också friskt före obevakade vägkorsningar och vid skymd sikt. Järnvägen går genom varierande dalsländsk natur, öppna landskap, trolsk skog och utmed hisnande vackra vyer. Långa sträckor åkte vi längs kanten av Dalslands kanal och andra vackra vattendrag.
Järnvägen som är i dag är 96 km lång sträcker sig från Mellerud i söder genom Dalslands och Värmlands vackra och skiftande natur till Årjäng i norr. Man kan åka rälsbuss mellan Mellerud och Bengtsfors. Mellan Bengtsfors och Årjäng kan man hyra dressin och trampa själv.
Diskussioner om järnvägar i norra Dalsland och sydvästra Värmland började i slutet på 1800-talet och man sökte mellan 1906 och 1912 sex koncessionsansökningar men alla avslogs. Idogt arbete gjorde att man den 1 mars 1928 kunde starta trafik på Dal-Västra Värmlands Järnväg som då gick mellan Mellerud och Arvika. Järnvägen betydde mycket för människorna i norra Dalsland och sydvästra Värmland. Utmed Dalslands kanal fanns då många massaindustrier som när järnvägen kom kunde utföra snabba transporter året om. Trots det stora behovet av en järnväg kom den redan från början att gå med förlust. Bolaget gick i konkurs 1935 och övertogs istället av Bergslagernas järnväg, BJ. Järnvägen förstatligades 1948. Under sextio- och sjuttiotalet ökade privatbilismen och lastbilstrafiken, vilket innebar att passagerarunderlaget minskade och godsmängden sjönk. Detta ledde med tiden till att järnvägen fick läggas ner. Det sista persontåget på sträckan Arvika – Bengtsfors gick den 9 juni 1985 och persontrafiken mellan Mellerud och Bengtsfors lades ner den 31 augusti 1986.
Ett år senare, 1987, återupptogs passagerartrafiken mellan Mellerud och Bengtsfors. En stiftelse av Bengtsfors, Melleruds och Årjängs kommuner startade charter och linjetrafik under sommaren från juni – augusti.
Det finns godstrafik kvar mellan Billingsfors och Mellerud. Det är samma sträcka som på den första koncessionsansökningen 1906.
På hemresan gjordes det ett stopp i Brålanda där vi fick bjöds på kaffe och bulle. Vid 19-tiden var vi tillbaka vid Museet och Trollhättan efter en upplevelserik resa.
Uno Dahl
OBS! Du kan klicka på bilderna för att förstora dom!
Foto: Uno Dahl