2022-06-01 Båtresa med Saabveteranerna den 1 juni 2022 till Florön

Båtresa med Saabveteranerna den 1 juni 2022 till Florön

Ett glatt gäng Saabveteraner hade samlats vid Saabs bilmuseum för sommarens båtresa i den bohuslänska skärgården. Vi åkte från museet 08:15 med Ingemar Enströms buss och första stoppet var i Uddevalla, där vi började med att avnjuta en kopp kaffe med hembakade bullar, och sedan besökte Tureborgen.

Styrkta av kaffet började en vandring uppför till Tureborgen, en av Uddevallas viktigaste sevärdheter. Stigningen är ganska brant och stigen lite stenig så det blev rejäl motion att ta sig dit upp.

Tureborgen

(Källa Wikipedia)

Tureborgen är i dag en ruin belägen i sydöstra Uddevalla. Den ligger på en bergshöjd och blickar ut över en stadsdel uppkallad efter den, Tureborg. Byggnaden var närmast att likna vid en riddarborg och byggdes i nationalromantisk stil under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet.
Efter att länge ha varit en populär besöksplats ödelades Tureborgen av en brand på 1950-talet. Ruinen har även i årtiondena efter detta bevarat sin dragningskraft, och är ännu en av Uddevallas mest kända sevärdheter.
Tureborgen byggdes av Ture Malmgren som var en stor excentriker och levde mellan åren 1851 och 1922. Han var en lokalpolitiker och grundare av tidningen Bohuslänningen. Malmgren verkar ha inspirerats till denna byggnation av sin ungdoms resor i Tyskland, där han såg landets många medeltida borgar och slott. Byggandet började 1899 och fortsatte till ungefär 1912, även om det verkar som om byggnaden aldrig blev riktigt färdig. En invigningsceremoni hölls för bland andra inbjudna journalister från Göteborg vid pingsten 1911.
Byggnaden, som den imitation av medeltida byggnadskonst den var, bestod av bland annat ungefär fyrtio olika rum, en stor riddarsal med grova stenpelare, flera torn, balkonger, och höga stenmurar. Bland rummen fanns ett i ”beduin-stil”, en kägelbana, ett musikrum med tre pianon, och flera konstrum, med verk av bland andra målaren Anders Zorn. I typisk Malmgrens stil, så fanns även en lönngång som öppnades med en knapp dold i träpanelen.
Inga ordentliga ritningar användes någonsin för att bygga borgen – det mesta av strukturen improviserades, huvudsakligen baserat på vykort föreställande Rhendalens många slott, med hjälp av Malmgrens nära vän byggmästaren J. A. Widén. Trots Malmgrens stora förmögenhet var byggprojektet en stor utgift, och för att minska kostnaderna köptes billigt material in genom att köpa upp och riva gamla timmerhus inne i Uddevalla.
När Tureborgen färdigställts höll Ture Malmgren många gästabud inspirerade av tidens nationalromantik, med bland annat helstekta grisar och mjöd i stop av trä.
Under sina sista sex levnadsår var han oförmögen att ta sig till borgen, utan fick beundra den på avstånd från Villa Elfkullen. Efter hans bortgång 1922 satte hans änka Hilma aldrig sin fot i Tureborgen igen, utan stannade i parets hem vid bergshöjdens fot. Borgen förföll sakta under de kommande årtiondena. 1942 köptes marken av August Löfgren, som styckade av den i mindre tomter. Anläggningen såldes dock aldrig. Flera möjliga köpare kom och gick, bland dem två affärsmän vilkas avsikt var att bosätta sig i borgen avstyrdes av deras fruar.
Sveriges Författarförening ville köpa och nedmontera borgen och flytta den till Stockholms skärgård, det var också en kommunistisk organisation i Uddevalla, som ville köpa.
Under det andra världskriget förlades inkallade beredskapssoldater i borgen. Förfallet, kombinerat med vandalism, ledde till slut till att byggmästaren Kjell Stolt köpte borgen för att riva den och återanvända timret. Innan han kunde göra detta sattes Tureborgen i lågor natten den 26 november 1950, och brann ned till grunden.
Under 2000-talet är ruinen än idag en av Uddevallas viktigaste sevärdheter. Trots detta har den endast oregelbundet skötts om, vilket lett till övervuxen vegetation, skadegörelse, nedskräpning och allmänt förfall.
I september 2014 togs initiativ av det nybildade Sällskapet Tureborgen för att sköta om borgen. Den 22 september påbörjades den första skötseln, med bland annat mindre reparationer och slyrensning.

Efter vandringen var det skönt att sätta sig i bussen för vidare resa till Fjällbacka där vi bordade båten M/S Soten, som kom och lade till vid bryggan framför Ingrid Bergmans staty. Väl ombord fick vi en härlig lunchbuffé bestående av tre olika sillar, lax, romsås och potatis och dessutom räkor, smör och bröd.

Under tiden vi åt berättade skepparen om de olika öarna vi passerade och visade också var Ingrid Bergman hade sin sommarstuga på Dannholmen. Efter turen runt i skärgården gick vi in mellan Fläskön och Dyngön och kom fram till Florön där vi lade till vid bryggan. Innan vi gick i land berättade skepparen ingående om livet i skärgården och om vad som skett på Florön. Hans berättelser var mustigare och mer livligare om hur det gick till när Abelas krog drevs på ön, än vad som beskrivs på wikipedia.

Florön

(Källa Wikipedia)

Florön, kallas regionalt Florö, är en ö i Tanums kommuns södra skärgård. Ön ligger drygt tre kilometer västsydväst om Fjällbacka.
Florön ligger intill den under tidigare århundraden kraftigt trafikerade yttre segelleden längs Bohuskusten. Nattetid och vid dåligt väder behövdes en bra hamn. Stränderna vid de skyddade vattnen vid Dyngö, Fläskö, Hästvom och Florö erbjöd detta.
Jaktuppsyningsmannen Johan Petter Zimmerman köpte ön och flyttade 1831 en stor byggnad från Göteborg till den då obebyggda ön. Zimmerman startade en rörelse, som senare övertogs av kofferdiskepparen Benjamin Johansson och dennes hustru Abela Johansson. Kofferdiskepp kallades fartyg som inte var statligt ägda.
Byggnaden blev snart den beryktade Florö-krogen då Benjamin och Abela Johansson köpte ön 1837 och den då avskildes från sitt hemman Hjerterön. Abela, bördig från Valö, lär tidigt bedrivit krogverksamhet på Fläskö samt i sin bostad i Fjällbacka innan makarna flyttade till Florön. Krogbyggnaden lär vara från mitten av 1700-talet och var märkligt stor med sina 2,5 plan, för att återfinnas på en liten obebodd ö långt ut i havsbandet.
Rörelsen växte efterhand. Krogen blev ”skjutsställe” där de svårmanövrerade ångbåtarna som gick längs kusten kunde lämna och hämta passagerare som skulle vidare till, eller kom från Fjällbacka och Grebbestad. När sedan sillen gick till kunde det ibland ligga tjugotals ångare utanför Florö och vänta på last av sill.
Abela drev krogrörelsen med järnhand och det behövdes, då det blev populärt med besök av alla sjöfarande som kunde gå eller stå.
Florö kom att bli en knutpunkt för sjöfarten i hela trakten och ibland var det så mycket båtar och fartyg att farleden korkade igen.
År 1884 övertogs rörelsen av sonen Petter August Johansson, som vid sidan av krogen även drev rederi och sillsalteri när sillen gick till.
1888 avvecklades krogrörelsen då Petter August Johannson inte fick förnyat utskänkningstillstånd då myndigheterna hade alltför många anmärkningar mot hur krogrörelsen drevs.
Ön kom att ägas under 1900-talets början av teaterdirektören Oscar Wennersten. På 1930-talet kom överläkaren Nils Silferskiöld att förvärva ön och den är fortfarande i familjen Silfverskiölds ägo, där den i dag drivs av Peter Silferskiöld, som skulle ha berättat för oss men som fått förhinder.
Bostadshus och magasin är byggnadsminnen. Florö har inte haft fast befolkning sedan 1920-talet. Fjällbacka skärgårds post- och passagerarbåt, som ingår i Västtrafiks linjenät, trafikerar ön sommartid.

Efter skepparens berättelse om Florön gick vi iland och beskådade byggnaderna där Abelas krog låg och kunde också känna igen magasinet där bland andra Ernst Günther var med och spelade in pjäsen ”Ett köpmanshus i skärgården”. Vi fick vandra runt och se naturen på ön och insupa atmosfären i denna skärgårdsidyll. Efter besöket i denna oas bordade vi åter båten för återfärd till Fjällbacka, på återresan blev vi serverade kaffe och kaka. Vid bryggan i Fjällbacka stod Ingemar Enström med bussen och väntade på oss. Återresan till Trollhättan och Saabmuseet gick lika behagligt som vanligt när Ingemar kör och en kvart före utsatt tid kunde vi stiga av bussen efter en härlig dag, som hade bjudit på växlande molnighet, lite vind och med uppsprickande molntäcke.

Vandring mot Tureborgen(foto: Uno Dahl)
Entréportalen(foto: Uno Dahl)
Tornet (foto: Håkan Jonsson)
Borgen innan förfall(foto: Okänd)
Borgen innan förfall(foto: Okänd)
Vid bryggan på Florön(foto: Uno Dahl)
Abelas krog, hela våning(foto: Uno Dahl)
Trädet växer liggande(foto: Britt Dahl)
Avkoppling på Florön(foto: Uno Dahl)