2024-02-15 Flygkrasch i Åsaka

Föredrag av Karl-Gustav Danielsson den 240215 om flygkraschen i Åsaka.

Boeing B-17F-85-BO – 5180 - Serial # 42-30066 -

"Mugwump", som planet kallades, damp ner i Vissla, Åsaka, den 30 oktober 1944, har visat sig ha en ganska unik historia. Utöver ett antal "vanliga" bombuppdrag deltog det i tre historiska operationer. Detta hann det med under sin relativt korta tid på jorden: det kom till England 2 juni 1943 och flög sitt sista uppdrag 30 oktober 1944, alltså 17 månader.

Efter 13 bombuppdrag kom det första historiska uppdraget. Både anflygningarna in över Tyskland var vådliga, tyskt luftvärn och jaktflyg skördade sina offer i flygplansflottorna. Anflygningen kom man inte undan, men i augusti, när Mountbatten besegrat Rommel i Nordafrika, etablerades en ny strategi: Istället för att återvända över Tyskland till England, vände man söderut och landade i Algeriet. Dessa uppdrag kallades "Shuttle Missions" och var ändå inte utan förluster. I det första uppdraget, Mission 84, som riktades mot Messerschmittfabriken i Regensburg i östra Tyskland och där "Mugwump" deltog, kunde 122 av 146 startande plan landa i Algeriet. For "Mugwump" finns noterat: "Landed in Teleghma, heavily damaged".

24 plan, alltså 16%, sköts ned, kraschade eller nödlandade. Om detta ansågs vara en framgångsrik strategi, kan man tänka sig förlustsiffrorna för flyg som återvände till England. Shuttle Missions fortsatte och man kunde också fortsätta österut och landa i Sovjetunionen.

Nästa unika uppdrag planet deltog i skedde tio månader senare. Radar började användas allmänt på båda sidor och som motmedel utvecklades störsändare. Utrustat med sådana – man hade flera på varje plan – deltog "Mugwump" i "Operation Mandrel" natten mellan 5 och 6 juni 1944, dvs "Operation Overlord". Som ett av fyra plan flög man i cirklar allt närmare Normandie och lyckades störa ut den tyska radarbevakningen. Att det var framgångsrikt framgår av ett särskilt tacktelegram från "Commander in Chief"; alltså Ike Eisenhower.

B17-planen började dock bli ålderdomliga, de hade inte generatorer som klarade att försörja de alltmer energislukande störsändarna, utan de ersattes med modernare B24-plan. "Mugwump" ansågs nu vara uttjänt och nästa tjänstgöring var från början ämnad att bli dess sista.

Tyskland hade framgångsrikt utvecklat V1-vapnet, en ganska enkel modell av förarlöst flyg, utrustat med gyronavigering och ramjetdrift. V2 var något helt nytt: En raket med lång räckvidd. Under utveckling fanns allt kraftfullare modeller, som t o m var interkontinentala! Motsvarande vapen hade de allierade inte alls. Man utvecklade "Azon", ett fenpaket till en konventionell bomb, som medgav styrning i sidled under fallet – i tre minuter, sedan tog batteriet slut.

Men, man kunde ju använda utflugna flygplan för ett sista uppdrag. Baserat på det man lärt sig av de styrbara bomberna, utvecklade man tekniken till att styra fler parametrar: alla roder och nu hade man dessutom framdrift att styra!

Project Aphrodite var fött. Totalt genomfördes 15 uppdrag, med 25 fjärrstyrda bombplan. Här föddes också namnet, drones – drönare. Endast en av drönarna störtade tillräckligt nära målet för att förorsaka skada, de övriga sköts ned, havererade av sig själva eller missade. Ändå anses detta vara födelsen av drönartekniken.

Den 30 oktober lyfte två B17 från Knettishall i England. Målet var tyska ubåtsbaser på Helgoland. Det ena planet var "Mugwump".

Det andra planet förlorade man kontakten med över Nordsjön, men återfick den efter ca 15 minuter. När man närmade sig Helgoland, förlorades åter kontakten och planet försvann åt NV, över Nordsjön. "Mugwump" behöll kontakten, men vägrade att lyda dyk-kommandot. Annan styrning fungerade, så det lades på en kurs åt SO, för att hamna i Tyskland. Vad som sedan hände vet ingen...Planet vände istället mot NNO, flög över Danmark och passerade Hönö Klova, där det observerades av svensk militär. Bränslet började ta slut i höjd med Upphärad och sedan följde glidflykten. I Vissla slog det ner.

En oerhörd explosion skedde, planet var laddat med 9 ton Torpex, motsvarande 15 ton Trotyl. Från Såtenäs rapporterades att detonationen hördes dit, en sträcka på tre mil! Ändå var personella skador små, det värsta tycks ha varit en stukad tumme. Men det kunde ha blivit värre.

Erland Olsson såg planet stryka över taket i Södra Fäbron och ca 700 m längre fram havererade det. "Hundra års damma kom fram på vinden", berättar Erland.

Sven Andersson, på besök i Havresvedjan ca 1400 m från nedslagsplatsen, direkt i flygriktningen, fick se allt sot från skorstenen blåsas ut genom spisluckorna. Hade bränslet räckt någon km mer eller mindre, hade sannolikt en av dem inte kunnat berätta...

Till minne av händelsen står ett propellerblad på en av bergknallarna och nedslagskratern är numera en vattenfylld tjärn. Stigen fram från Svalehultsvägen är snitslad och spångad.

Tillägg: Saabveteranen Nisse Gustavsson såg som 12-årig skolelev, från slöjden i Bergs skola, flygplanet komma från SV och sen försvinna bakom skogen. Strax efteråt steg ett eldklot upp över träden och efter en stund kom den kraftiga knallen!