SAAB-orkestern 1960-1985 av Sture Gustafsson och Ingemar Ekelund
Förord av Sture Gustafsson
I detta förord skall jag försöka förklara hur plötsligt den gamla SAAB- orkestern blev aktuell att skriva om. Jag blev uppringd av Arne Mofjell för ca. ett år sedan. Han förklarade att han var verksam i Sjuntorpsmusiken och att de hade ett stort antal noter som troligtvis tillhörde den gamla SAAB-orkestern. Dessa noter förvarades i Sjuntorpsmusikens övningslokal på vinden i Sjuntorpsskolan. Hur noterna hamnat där förklarade han med att då GM övertog SAAB skulle alla externa förråd slopas. Ett av dessa förråd, där noterna då förvarades, fanns i ett källarförråd vid Ferrolegeringar.
Allt som fanns i detta förråd skulle brännas! En SAAB-anställd (Nils Lindell) som var med i Sjuntorpsmusiken fick veta detta och transporterade noterna till övningslokalen. Arne berättade att Sjuntorpsmusiken nu skulle flytta till en annan lokal och därmed utrymma lokalen i skolan. Han ville att SAAB-orkesterns noter skulle tas hand om av SAAB-veteranerna. Undertecknad började då leta efter medlemmar ur den gamla orkestern. Det visade sig att endast en fortfarande var i livet, nämligen Ingemar Ekelund . Tillsammans besökte vi Sjuntorp och han bekräftade att två dokumentskåp fulla av noter hade tillhört SAAB-orkestern. Han skrev också ner sin berättelse.
Vart skulle vi flytta noterna? SAAB-museet? Musikskolan? Länsarkivet i Vänersborg? Ny placering av noterna är ännu inte klar.
Sture Gustafsson
Orkesterns medlemmar:
Henry Sihlberg var vår kapellmästare. Han spelade fiol. Om Henry vet jag bara att han kom från Uddevalla. Han var en mycket entusiastisk fiolspelare och skötte vårt notarkiv med stor noggrannhet. Mig själv har jag redan nämnt som fiolist. En annan fiolist var Sigurd Weichenheim. Han gick under namnet Sigge. Han kom från Tyskland där han också hade fått sin utbildning. En fjärde person som spelade fiol var ”Gurra”. Jag vet ej hans riktiga namn, vi sa alltid ”Gurra”. Han var en riktig Stockholmare och började på SAAB på äldre dar. Sade man till honom, tjenare Gurra hur är leget, så hade han alltid ett skämt till hands. Cello spelades av en man som hette Broman och var från Sjuntorp. Basfiol spelades av en man som gick under namnet ”Cebe”. Vi hade också en basist som hette Bertil Persson. Han och jag arbetade på samma avdelning Teknisk Service. Han spelade ofta på Odd Fellow. Vår pianist var en kvinna som hette Elsa Axelsson. Hon hade tidigare spelat på biografer när det var stumfilm. Hon spelade prima vista, direkt från bladet. Hon spelade med i Gustavs Trio på Högbo Taverna, där även Cebe var med. Klarinett, vårt enda blåsinstrument, spelades av Lennart Sahlberg. Han var fantastisk duktig, kom från Gotland och var där utbildad inom regementsmusiken. När han blev 50 år gick han i pension från det militära och började sedan på SAAB.
Mina tankar går tillbaka när vi spelade. Det var en rolig och glädjefylld tid. Jag hoppas att jag tillsammans med mina bortgångna spelkamrater kunde ge de anställda på SAAB en skön avkoppling med vår lunchmusik. Musiken har ju den egenskapen att man kan drömma sig bort till något annat.
Ingemar Ekelund, Trollhättan 5 maj 2014
