Saab Sonett-ägare i femtio år
Arkiv
SAAB Veteranerna
Text och foto Per-Börje Elg
Saab Sonett 1956/57, bil nummer tre av de sex som byggdes, med Monica och Gösta Jakfors
Det gjordes bara sex Saab Sonett. En av dem har haft samma ägare i femtio år.
Det var 1964 som en ung pojkspoling fick köpa sin drömbil. En sån som varje ung man på den tiden drömde om, en öppen fartigt knallröd sportbil. En Saab Sonett. En av bara sex tillverkade. Den unge mannen träffade en vacker flicka också. Som föll för bilen - eller om det nu var ägaren. De är fortfarande ett par, Monica och Gösta Jakfors i Sjuntorp utanför Trollhättan, och bilen har fortfarande bara haft en enda ägare sedan den lämnade fabriken för femtio år sedan.
Gösta och Monica har haft sin Saab Sonett sedan 1964.
Gösta hade börjat på Saab i Trollhättan hösten 1963. På motorlaboratoriet under den i Saab-kretsar legendariske verkstadschefen John Åhs som också var ordförande i SMK Trollhättan, där Gösta, likt många andra bilintresserade ungdomar, var med. En dag på våren 1964 undrade Åhs om inte Gösta skulle köpa en av de två sportbilar som stod där, lite undanställda och halvt bortglömda. Två stycken Saab Sonett som blivit kvar på fabriken och aldrig sålts. Två av de sex bilar som byggdes 1956/57 men som aldrig ledde till någon serieproduktion.
- Gå upp till Melldes sekreterare och anmäl ditt intresse, sade John Åhs. Rolf Mellde var teknisk direktör och ”pappa” till sportbilsprojektet.
En tid senare var köpet klart och Gösta kunde dra hem sin röda Saab Sonett, som saknade både motor och växellåda, i ett snöre efter sin Saab 96. En begagnad motor och en fyrväxlad växellåda inhandlades, med personalrabatt, på tävlingsavdelningen. Istället för originalmotorn från Saab 93 på 750 kubik, blev det nu istället en motor från Saab 96, på 850 kubik.
Så här skulle en sportbil se ut i mitten av 1950-talet! Formgivaren Sixten Sason hade gjort en liten
skalmodell som var utgångspunkt för teknikerna och hantverkarna som sedan tillverkade plastkarossen.
Ett enkelt motorbyte
Ett enkelt motorbyte låter det som, men en av egenheterna med Saab Sonett var att den hade motorn monterad ”bak-och-fram”, med växellådan framför motorn istället för tvärtom. Motorn snurrar alltså åt fel håll, vilket enkelt uttryckt inte har någon betydelse på en tvåtaktsmotor - bortsett från att växellägena måste ändras så att man inte får fyra backväxlar och en framåt. Plus att tändfördelare, generator, startmotor och startkrans och en del annat måste ändras så att det snurrar åt rätt håll.
Motorn sitter bakom växellådan för bättre viktfördelning och är, på den här bilen, utbytt mot en Saab 96-motor på 841 cc med enkelförgasare
Körupplevelsen beskrevs av Teknikens Värld redan 1957: ”... trepipen besitter en aktningsvärd laddning krut... motorn svarade ögonblickligen med ett tjut som måtte vara ett arvegods från jaktplanet Draken... det gällde att hålla ett öga på varvräknaren...”
Inga problem för en utbildad bilmekaniker som Gösta, men ändå ett visst arbete. Så till exempel fick ett nytt växellådslock tillverkas, med ett lånat lock från en annan Sonett som mall. Växelspaken, som på de sex högerstyrda Saab Sonett sitter till höger om ratten, på dörrtröskeln, förbinds med ett långt stag till växellådan. Där kom Gösta senare på att växelspaken och växelföraren från en Volvo P1800 fungerade mycket bättre, så där blev det ett litet avsteg från ursprungsutförandet. Men växelspaken sitter förstås fortfarande på dörrtröskeln, till höger om ratten.
Ett annat avsteg var att byta originalförgasaren, en dubbelports Solex, mot en enkelförgasare. En förändring som prestandamässigt inte betydde så mycket, men som helt enkelt gav en mer användarvänlig bil.
Den 25 juli 1964 fick Gösta sin Saab Sonett registreringsbesiktigad. Efter ett intyg underskrivet av dåvarande Saab-chefen Tryggve Holm att bilen verkligen var en av de bilar Saab byggt 1956/57.
En bild från 1966, Göstas och Monicas Sonett med hardtop - och med den vindruta som också behövdes för att kunna montera hardtopen.
Ett annat, tidtypiskt avsteg, var att förse bilen med nån sorts tak. I sann femtiotalsanda och som den tävlingssportbil den var tänkt som, var Saab Sonett aldrig tänkt att ha vare sig sidorutor eller sufflett. Men på sextiotalet var hardtop ett fullt gångbart tillbehör till vilken engelsk sportbil som helst - så varför inte till Saab Sonett? 1966 skaffade Gösta en hardtop, egentligen avsedd för en Triumph Spitfire.
- Vi skulle till Karlskoga och det regnade nästan hela vägen, berättar Gösta. Men hardtopen, som också krävt en nytillverkad vindruta, var varken tät eller någon föbättring jämfört med att köra öppet. Det regnade in både här och där och vi tätade med tejp. Vad jag kan minnas gick det åt en hel rulle - och när vi kom fram tog det nästan en halvtimme innan vi slitit bort allt och kunde ta oss ut!
Gösta och Monica
Att Gösta träffade sin Monica är förresten också en del av Sonett-historien. Det var nämligen en av Monicas bröder som skulle ha köpt den andra bilen som Saab ville bli av med 1964. Men brodern drömde om att emigrera till USA så han drog sig ur köpet - och när Gösta kom för att visa upp sitt nyförvärv för arbetskamraten, så var Monica där.
De gifte sig den 5 oktober 1968 men också Gösta drömde om en karriär i Amerika så den 8 augusti 1969 flyttade paret till Connecticut i USA, där Gösta fått jobb som mekaniker hos en Volvo/Saab-handlare. Något år senare blev det Colorado och en Volvo/Saab-handlare som också sålde de engelska märkena Jaguar, MG, Triumph och Rover. Men även Saab-sportbilen Sonett III var då en hett eftertraktad bil och återförsäljaren i Colorado levererade vid ett tillfälle inte mindre än 54 stycken Saab Sonett!
Efter fem år i USA var Monica och Gösta tillbaka i Sverige, köpte hus i Sjuntorp och fick sitt första barn, en pojke, 1975. Några år senare, 1979, kom också en flicka.
På hösten 1978 var Gösta tillbaka på motorlabbet hos Saab i Trollhättan, då som utprovningsmekaniker. Några år senare, från 1981, blev han resande servicemekaniker med först USA, där familjen var stationerad 1984-86 och sedan med hela världen som arbetsfält. Japan, Ryssland, Hongkong, överallt där inte minst Saab Turbo blev framgångsbilen alla ville ha. ”Troubleshooter” kallades jobbet på amerikanska, ”Flying Spanners” - ”flygande skiftnycklar” på engelska. De var teknikerna som kom från fabriken för att lista ut varför det ibland inte fungerade.
Färdig till studentexamen
Men hur gick det att vara Saab Sonett-ägare då, under den här turbulenta tiden? Nja, bilen stod faktiskt garagerad i varmgarage från 1969 till 1994.
- Men då, berättar Gösta, sade jag till grabben att när du tar studenten, då ska jag hämta dig i den lilla röda. Den som barnen sett, stående i sitt garage, under alla år.
Det blev naturligtvis bråttom. Med tre månader kvar till studentexamen 1994, var det visserligen inga större problem att få igång bilen, men den hade ramlat ur registret så det blev tvunget med en registreringsbesiktning, som dock även den klarades av. Det blev hemfärd i Saab Sonett, för den nybakade studenten.
Sedan dess har bilen varit med. På internationella Saab-träffar, rallyn och de populära Slussträffarna i Trollhättan och mycket, mycket mer. Nästan alltid, för att inte säga alltid, med Monica och Gösta i sittbrunnen.
