Våra pionjärer Pionjär IV Erik Karlsson
Bilaga
1977-10-07
Erik Karlsson, som varit med om spännande händelser under en snart 40-årig period
Veckans pionjär anställdes den 4 oktober 1938, är bland annat känd inom Malöga Hemvärn (även där en av pionjärerna) och är beredningstekniker inom verktygskonstruktion. Han heter alltså Erik Karlsson och svarar så här på våra frågor:
— Vad var ditt första jobb här på Saab?
— Jag började som filare — bänkarbetare kallas det väl idag — och det första jobbet bestod i att vara medarbetare till tyska jiggbyggare, som byggde jiggar till bombplanet B 3. Jag fick, efter deras anvisningar, svetsa, borra, brotscha och montera fixeringar etc.
— Hur var det första året på företaget?
— Det var för det första en mycket lärorik tid med varierande arbetsuppgifter. Man var nöjd med att ha fått arbete efter genomgången yrkesutbildning i verkstadsskola, även om lönen till en början endast var 85 öre i timmen. I slutet av 1939 bröt kriget ut och det medförde forcerat arbete med att få fram flygplan snabbt.
— Hur upplevde du övergången från flygplan- till biltillverkning?
— Det dröjde ända till 1958 innan jag blev överförd från flygplan till bil. Jag kom via Saab-Linköping — där jag tjänstgjorde den mesta tiden under 1950-talet — direkt in i projektering av verktyg till Saab 96. Men omställning från flygplan till bil kändes positiv redan från början. Jag hade fått smak på bil vid tillverkningen av Saab 94 Sonett 1954, då jag hjälpte till med en del aluminiumdetaljer till det åket.
— Vilken period under de här åren anser du varit den bästa?
— Svårt att framhålla någon period som den bästa, de flesta har varit givande med nya och omväxlande arbetsuppgifter. Jag har bland annat fått arbeta med ett tiotal olika flygplanstyper samt en hel del olika bilmodeller. Men en något dyster period minns jag och det var senare delen av 40-talet då vi tillverkade flygplan J 21 R (första reaplanet). Vi hade stora problem med den flygplanstypen.
— Vilken händelse inom företaget tycker du har varit störst och viktigast?
— Det har funnits både viktiga, och kanske framför allt spännande. En av det senare slaget var t.ex. när dir. Wassgren överfördes från flygvapnet till Saab för att få ordning på flygplanstillverkning. Det var 1950 och Saab hade inte levererat ett enda plan till flygvapnet på ett helt år. Lika spännande var väl bara tanken på att ta upp en bil på tillverkningsprogrammet i mitten av 40-talet. Samma var det när 99:an skulle börja konstrueras 1965. Man undrade ju om det skulle bli en bestseller eller tvärtom — men det gick ju bra.
— Vad har bidragit till att du stannat kvar på Saab i snart 40 år?
— Omväxlande och intressanta arbetsuppgifter har gjort att jag aldrig haft en tanke på att lämna Saab. Det har alltid varit ett gott kamratskap och en stimulerande samvaro. Dessutom är Trollhättan en trivsam stad med nära anknytning till Västkusten och det betyder mycket för mig.
— Hur ser du på utvecklingen under de många åren?
— Få svenska företag torde kunna uppvisa en utveckling jämförbar med Saabs. Man kan ju bara nämna, att efter att under de första åren ha levererat licenstillverkade flygplan, kom redan 1941 egna flygplanstyper snabbt i produktion och sedan har ju biltillverkningen genomgått en ganska fantastisk utveckling! Andra saker som jag också vill nämna är förbättringarna på miljösidan, inom utbildningen och hälsovården. Dessutom har vi haft en god trygghet i anställningen.
— Hur ser du på företagets framtid?
— Jag tror på bilismens framtid. Bilen har kommit för att stanna i många årtionden ännu. Jag hoppas också att Saab får tillverka det nya flygplanet B3 LA. vilket jag tror kommer att betyda mycket för företaget, både ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Det skulle nog inte heller skada om den gamla s k Saabandan kom tillbaka i den form den var på flygplanstiden och i början av biltillverkningen då alla var inställda på att göra en bra produkt. Intresset var stort.
